Varför ska vi acceptera det som kränker, chockar eller stör? - Om skyddet för yttrandefrihet och regleringen av hets mot folkgrupp i ljuset av rättsfilosofiska yttrandefrihetsargument och intersektionell teori

Sammanfattning: Syftet med förevarande framställning är att undersöka hur regleringen av hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § BrB och skyddet för yttrandefrihet enligt grundlagarna och Europakonventionen förhåller sig till varandra. Vidare syftar framställningen till att utreda hetslagstiftningens konformitet med skyddet för yttrandefrihet, kraven på rättighetsbegränsande lagstiftning och de intressen hetslagstiftningen avser att främja. För att problematisera och förstå de bakomliggande ideologierna till respektive lagstiftning analyseras gällande rätt utifrån dels rättsfilosofiska argument om varför yttrandefriheten behöver ett rättsligt skydd, dels intersektionell teori som har sin grund i genusteorin och critical race-teorin. Vid intresseavvägningen mellan skyddet för yttrandefrihet och hetslagstiftningen har vissa konflikter särskilt iakttagits. För det första uppvisar hetslagstiftningens kriminalisering av missaktande uttalanden flera brister i förhållande till rättighetsbegränsande lagstiftning. Bristerna grundar sig bland annat i att missaktningsrekvisitets vaghet kan komma i konflikt med kravet på legalitet. Dessutom kan rekvisitet komma i konflikt med kravet på proportionalitet eftersom det förefaller utgöra en för stor inskränkning av yttrandefriheten enligt Europakonventionen. Skyddet för yttrandefriheten i grundlagarna och Europakonventionen förefaller baseras på sanningsargumentet, demokratiargumentet och till viss del autonomiargumentet. När praxis studerats, framförallt Europadomstolens praxis, har skyddet för yttrandefriheten framstått som mycket vidsträckt. Att de mest kränkande uttalandena ska ges ett skydd genom yttrandefriheten förefaller främst kunna rättfärdigas av toleransargumentet. Dessutom innebär ett långtgående skydd för yttrandefriheten att skyddet mot kränkningar och diskriminering för utsatta grupper i samhället minskar. Att lagstiftaren valt att inte införa ett skydd på grund av könstillhörighet innebär att vissa av de grupper som är drabbade av så kallad dubbel utsatthet inte erhåller ett tillräckligt skydd. Genom en differentierad tolkning av missaktningsrekvisitet kan korrelerande grunder för utsatthet beaktas. En sådan tillämpning kan däremot komma i konflikt med kraven på legalitet och förutsebarhet, vilket är problematiskt.