Bisfenol A : substans med tänkbar cancerogen effekt på hundens juver

Sammanfattning: Bisfenol A (BPA) är i vår miljö en ständigt närvarande organisk förening som används vid plastframställning. Vattendrag, hushållsdamm, elektronik och tuggleksaker av plast är bara en bråkdel av källorna där vi och våra husdjur utsätts för denna östrogenlika substans. BPA räknas som endokrinstörande och har i flertal studier visats kunna vara cancerframkallande. BPAs målreceptorer är de nukleära östrogenreceptorerna ERα och ERβ, och den membranbundna G-proteinkopplade östrogenreceptorn GPER. BPAs aktivering stimulerar på så sätt bland annat proliferation av mjölkkörtlarna. Dock har BPA selektivitet för ERβ som visats sig ha en antiproliferativ effekt. Estradiol, progesteron, prolaktin och tillväxtfaktorer samspelar vid utveckling av juvret under puberteten, östralcykeln och vid dräktighet. Hur en östrogenlik substans som BPA kan påverka mjölkkörtlarna tillsammans med de endogena hormonerna är en komplex fråga. Studier har gjorts till största del på möss, råttor och humana bröstcancerceller, där BPA visats kunna ha en cancerogen effekt. Eftersom våra hundar lever i samma miljö som vi är det troligt att de utsätts för samma miljögifter och med det kan få liknande sjukdomar. Cancerutveckling i endokrina organ som mjölkkörtlarna består av en avancerad samverkan av hormoner. Dels utsätts kvinnor, tikar och andra hondjur naturligt i sin östralcykel för hormoner som ska förbereda mjölkkörteln för digivning, men också för exogena endokrinstörande hormoner. Hundens unika östralcykel med en förlängd lutealfas och progesteronproduktion kan möjligtvis utgöra en riskfaktor vid exponering för BPA. Men samtidigt har hunden en lång anöstrus, vilofas, som eventuellt kan ha en skyddande effekt. Denna litteraturstudie syftar till att undersöka huruvida BPA skulle kunna ha en cancerogen påverkan på hundens juver. Eftersom litteratur saknas angående just hund och BPAexponering, kommer diskussionen föras kring jämförelser och verkningsmekanismer. BPA har bland annat visat sig påverka perinatalt och därefter ge upphov till brösttumör hos råtta under puberteten, detta genom att göra bröstvävnaden mer känslig för östrogen och få den att uttrycka fler progesteronreceptorer. BPA inducerar till exempel också uttryck av en bröstcancerassocierad gen in vitro i bröstcancercellkultur och in vivo i råttor. Slutsatsen av denna litteraturstudie är tvetydig. BPAs effekt på hundens juver är å ena sidan antagligen cancerogen. En slutsats baserat till största del på att BPA antagligen ger ett ökat antal progesteronreceptorer i juvervävnaden och att hunden står under ett längre progesteronpåslag under sin cykel, jämfört med mus, råtta och människa, och på så sätt kan tumörutveckling stimuleras. Medan det å andra sidan skulle kunna vara helt tvärtom med tanke på BPAs selektivitet för den antiprolifirerande östrogenreceptorn ERβ, och då skulle BPA till och med kunna fungera som ett behandlingsalternativ mot juver/brösttumör.