En frihet med begränsningar- arbetsgivarens fria anställningsrätt

Sammanfattning: År 1906 kom Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) och Landsorganisationen (LO) fram till en överenskommelse för att bland annat fastställa arbetsgivarens rätt att fritt anställa. Detta genom den så kallades Decemberkompromissen. Denna frihet har genom åren begränsats genom lagstiftning men ses fortfarande som en allmän rättsgrundsats. Det är arbetsgivarna som beslutar om en anställning är aktuell likväl som de fattar beslut om en uppsägning. Inför sådana beslut måste dock arbetsgivarna ta hänsyn till olika rättsfrågor beroende på om det är inom den offentliga eller den privata sektorn. I svensk lag regleras olika diskrimineringsförbud vilka blir en begränsning för arbetsgivarens fria anställningsrätt. Även företrädesrätten enligt Lagen om anställningsskydd  (LAS)   gäller  vid  en  anställning  och  blir  därför  också  en begränsning. För den offentliga sektorn gäller ytterligare bestämmelser enligt Lagen om offentlig anställning (LOA) samt genom speciella förordningar som berör en offentlig anställning. Även EU har genom sina direktiv påverkat den fria anställningsrätten genom att dessa implementerats i svensk rätt. Utöver bestämmelserna enligt lag ska en arbetsgivare enligt praxis ta hänsyn till god sed på arbetsmarknaden vilket i sig även kan medföra en begränsning för den fria anställningsrätten. I och med de begränsningar som införts genom lag och förordningar som berör arbetsgivarens fria anställningsrätt har diskussioner i ämnet blivit mer aktuellt och denstora frågan är om en arbetsgivare verkligen har fria anställningsrätt i Sverige.