Förlossningsrädsla : Före och efter förlossning

Sammanfattning: Sammanfattning I Sverige är förekomsten av förlossningsrädsla sedan tidigare uppskattad till 20 % (Eriksson & Nilsson, 2009). Denna relativt höga andel förlossningsrädda kvinnor gör det angeläget att som barnmorska kunna identifiera de riskfaktorer som gör att kvinnor som löper risk att utveckla eller redan lider av förlossningsrädsla. Syfte: Det övergripande syftet var att undersöka prevalens av förlossningsrädsla i sen graviditet och under förlossningen, mätt ett år efter förlossning. Syftet var också att undersöka om det finns skillnader gällande graden av förlossningsrädsla före och efter förlossning mellan olika grupper av kvinnor. Metod: En longitudinell kohortstudie utförd i form av en enkätstudie, uppdelad i tre enkäter. Det var 153 mödravårdsmottagningar i Sverige som inkluderades i studien. Antalet studiedeltagare vid första enkäten var 3284 och i den tredje 1360 studiedeltagare. Resultat: I sen graviditet var prevalensen förlossningsrädsla 26,4 %. Ett år efter förlossningen var det en snarlik prevalens, 28,4%, det vill säga ingen skillnad. De kvinnor som genomgått akut kejsarsnitt eller en instrumentell förlossning hade en ökad förlossningsrädsla uppmätt ett år efter förlossningen (M=7,35) jämfört med innan förlossningen (M=5,53). Slutsats: Då resultatet visar att kvinnor som genomgått ett akut kejsarsnitt eller en instrumentell förlossning har en signifikant ökad grad av oro och rädsla uppmätt ett år efter förlossningen, är det av stort värde att följa upp dessa kvinnor, att erbjuda dem stöd i tid inför nästkommande graviditet och förlossning. Det kan vara för sent att sätta in insatser när kvinnan redan är gravid. Det är också av värde att i största möjliga mån sträva efter en vaginal förlossning med bra stöd, information, smärtlindring och förebyggande av komplikationer.