Medling - en straffrättslig anomali? En studie av medlingsinstitutets (o)förenlighet med det traditionella bestraffningssystemet

Sammanfattning: I denna uppsats behandlas medling i brottmål och detta instituts inverkan på det traditionella bestraffningssystemet. Syftet med framställningen är att utreda huruvida medling kan godtas som en straffrättslig företeelse. Härvid undersöks i vilken utsträckning de straff- och processrättsliga konsekvenser som kan följa av medling är förenliga med de grundläggande principer som kan anses utforma straff- och processrätten. Vidare görs en jämförelse mellan medlingsförfarandets och bestraffningssystemets ideologiska grund, varvid skillnader i sättet att betrakta brott och straff tydliggörs. Med medling avses, i detta sammanhang, att en ung gärningsman och ett brottsoffer möts inför en medlare för att samtala om de negativa följderna av det begångna brottet. Mötet sker vanligtvis inom ramen för socialtjänstens verksamhet. Det svenska medlingsinstitutet har vuxit fram som en reaktion mot att det traditionella bestraffningssystemet, enligt medlingens förespråkare, inte tar hänsyn till offrets behov av upprättelse eller, i tillräcklig omfattning, beaktar individualpreventiva överväganden vid bestämningen av straff. Medling med anledning av brott har länge förekommit i andra länder och det är tydligt att det svenska synsättet har inspirerats av internationella influenser. Förfarandet var oreglerat fram till den 1 juli 2002, då Medlingslagen trädde i kraft. För att medling skall aktualiseras krävs det, enligt lagen, att ett polisanmält och erkänt brott är för handen. Dessutom skall båda parter (gärningsman och brottsoffer) vara villiga att delta. Medling kan äga rum såväl under förundersökningen som efter en avslutad sådan. Vidare kan medling ske både innan och efter en domstolsprövning av saken. Vid medlingsmötet kan parterna, genom medlarens medverkan, avtala om sätt för den unge gärningsmannen att gottgöra offret för de skador som uppkommit med anledning av brottet. Medling kan på olika sätt påverka den rättsliga hanteringen av ett brott. I denna uppsats lyfts ett antal, för bestraffningssystemet problematiska, konsekvenser av medling fram. De direkta följderna som behandlas är: rapporteftergift, åtalsunderlåtelse, strafflindring och påföljdsval. De två förstnämnda utgör straffrättsliga beslut som polis respektive åklagare fattar medan det är domstolen som beslutar om strafflindring och som väljer påföljd. Indirekt kan medling också påverka den juridiska prövningen av ett brott. De processrättsliga konsekvenser av medling som diskuteras i denna uppsats är: avsaknaden av en rättvis prövning, åsidosättandet av oskyldighetspresumtionen och kränkningen av rätten till tystnad. Samtliga av dessa processrättsliga följder aktualiserar ett resonemang kring den mänskliga rättigheten, såsom den stadgas i EKMR art. 6, att få en anklagelse av brott mot sig prövad på ett rättvist och rättssäkert sätt. Den ideologi som ligger bakom medlingsinstitutet, Restorative Justice, skiljer sig från det betraktelsesätt som får anses ligga till grund för det traditionella bestraffningssystemet. Exempelvis utgör den straffrättsliga reaktionen på en överträdelse av ett straffbud en vedergällning, medan anhängare av Restorative Justice istället förespråkar ett synsätt där gärningsmannen skall gottgöra offret för den uppkomna skadan. Det traditionella bestraffningssystemet ägnar sig således åt retributiv rättvisa medan medlingsinstitutet syftar till att främja reparativ rättvisa. I denna uppsats visas att medlingens straffrättsliga konsekvenser kan uppfattas som svårförenliga med exempelvis likabehandlingsprincipen, önskan om ett förutsebart bestraffningssystem, devisen om rättvis proportionalitet som straffbestämningsgrund och med förbudet mot en inhuman bestraffning. Vidare tydliggörs att medling, i dess nuvarande form och i enlighet med dess aktuella reglering, riskerar att kränka rätten till en rättvis rättegång. Det påvisas också att den filosofi som ligger till grund för medlingsinstitutet är så olik det synsätt som karaktäriserar det traditionella bestraffningssystemet att de bakomliggande ideologierna måste anses som oförenliga.