Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med kritiskt sjukdomstillstånd : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Det som är specifikt med ambulanssjukvård är att ambulanssjuksköterskan bedömer, behandlar och vårdar patienter med kritiskt sjukdomstillstånd i alla tänkbara och oförutsedda miljöer. Det kan ofta handla om kortvariga vårdmöten där vården sker under tidspress, långt ifrån medicinsk support och där resurserna är begränsade. I en kaotisk och stressande miljö behöver ambulanssjuksköterskan ha förmågan att på egen hand ansvara för vården och samtidigt inge trygghet och lugn till patienten. Patienter i behov av ambulanssjukvård kan uppleva utsatthet, kontrollförlust och att vara i en beroendeställning till ambulanssjuksköterskan. En god kommunikation med både patienten och kollegor kan skapa en säker vård. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med kritiskt sjukdomstillstånd i ambulanssjukvården. Metoden var en litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar som inhämtats från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades utifrån en integrerad analys. I resultatet framkom fyra kategorier som svarade mot syftet för studien, Kompetens och erfarenhet har betydelse, Stress över att inte hantera situationen, Kollegor och annan vårdpersonals betydelse, Barn – patientgrupp av betydelse. Slutsatsen var att vårda patienter med kritiskt sjukdomstillstånd, särskilt barn, var utmanande för ambulanssjuksköterskan. En god kommunikation var grunden för en patientsäker vård och ledde till att tryggheten ökade hos både patienten och ambulanssjuksköterskan. Var ambulanssjuksköterskan kompetent och erfaren kunde stressen minska för både patienten, ambulanssjuksköterskan och kollegor vilket i sin tur ökade patientsäkerheten. Ett gott samarbete mellan kollegor var en förutsättning för att ge specifik vård utifrån varje patientens behov.