Styrelseledamots skadeståndsansvar gentemot aktieägare

Sammanfattning: Det huvudsakliga syftet med uppsatsen har varit att föra en diskussion och bidra med nya infallsvinklar kring varför antalet skadeståndsprocesser mot styrelseledamöter i svenska aktiebolag har varit så historiskt få till antalet. Jag har valt att använda en traditionell juridisk metod för att underbygga min redogörelse för rättsläget. I uppsatsen har de klassiska rättskällorna lag, lagförarbeten, rättspraxis och doktrin utgjort basen för min kartläggning av rättsområdet. Då praxis inom området har visat sig begränsad, har jag valt att fördjupa mig i fallet NJA 2000 s.404 som jag funnit mest relevant för uppsatsens syfte. En kortare analys av rättsfallet har även genomförts med ambitionen att belysa dess prejudikatvärde. Avsaknaden av svensk praxis har inneburit att mer fokus har riktats mot övriga rättskällor i uppsatsen. I synnerhet har lagförarbeten utgjort underlag för min redogörelse och diskussion. Doktrinen som behandlar uppsatsämnet präglas av ett fåtal auktoriteter vars uppfattningar och tankar har nyttjats för att problematisera och belysa lag, lagförarbeten och praxis. Det är framförallt författarna Rolf Dotevall, Svante Johansson, Torsten Sandström och Carl Svernlövs litteratur som har använts som underlag. Slutsatsen är att det låga antalet skadeståndsprocesser framförallt beror på svårigheten att bevisa ansvar, culpa, ett adekvat orsakssamband samt uppmätning av skada utifrån den speciella och i många fall unika situation som styrelseledamöter i olika aktiebolag befinner sig i samt uttalande i förarbeten till ABL som jag menar försvårar för aktieägare att driva processer.