Distanshandel med alkohol – En undersökning av hur EU-rätten avgränsar Sveriges möjlighet till nationell reglering

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar svensk reglering av distanshandel med alkohol ur ett överstatligt perspektiv. Rättsdogmatisk och EU-rättslig metod tillämpas för att fastställa gällande rätt och undersöka hur unionsrätten avgränsar Sveriges möjlighet att lagstifta om distanshandel till skydd för det svenska alkoholmonopolet på bekostnad av den fria rörligheten för varor. Den fria rörligheten för varor är en stark unionsrättslig huvudregel. Genom artikel 37 FEUF kan statliga handelsmonopol undantagsvis tolereras. Europeiska Unionens domstol (fortsättningsvis EU-domstolen) har medlemsstaterna inte kan förbjuda distansköp, det vill säga distanshandel där köparen ordnar transporten. Om detsamma gäller distansförsäljning, där säljaren ordnar med transporten, har däremot inte prövats. Svensk reglering av distanshandel är otydlig. Vagheten är problematisk ur ett legalitetsperspektiv då det är brottsligt att förfara i strid mot svensk alkoholreglering, vilket talar för att förtydligande svensk lag kommer stiftas. Regeringskansliet behandlar sedan år 2016 ett förslag om att förbjuda distansförsäljning. I ett avgörande från oktober 2020 likställde Patent- och marknadsdomstolen distansförsäljning med Systembolagets monopolverksamhet. Skulle detta likhetstecken befästas med prejudikatsvärde vid en prövning av Högsta Domstolen förbjuds distansförsäljning utan att ny lag behöver stiftas. Slutsatsen blir att unionsrätten i dagsläget uttryckligen avgränsar svensk reglering av distanshandel mellan distansköp och distansförsäljning. EU-domstolen har inte fastslagit något hinder för ett förbud mot distansförsäljning på motsvarande sätt som vid distansköp. Vid en prövning av EU- domstolen har Sverige emellertid att bevisa att ett sådant förbud är försvarligt. Olika teorier finns om huruvida EU-domstolen skulle pröva ett sådant förbud mot artikel 37 FEUF eller göra en allmän proportionalitetsbedömning. Det tidigare alternativet talar för att ett förbud skulle kunna tolereras, det senare talar för motsatt slutsats.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)