Solvallaskogens skola

Sammanfattning: Pausutrymmen när tomten inte räcker till Det finns rekommendationer på 20 kvadratmeter utomhusyta per barn för en skola. Denna tomt, insprängd i en ännu inte byggd stadsdel i norra Stockholm, är precis som många andra platser där nya skolor ska uppföras idag relativt liten och ger inte utrymme att både uppfylla programkrav och storlek på skolgård.  En viktig funktion som skolgårdar fyller är plats för paus från skolarbete. Hur kan jag som arkitekt skapa pausutrymmen för barnen när tomten inte räcker till? En stark koppling mellan inomhus och utomhus ger barnen en del av de positiva, avkopplande effekterna som de vanligtvis skulle fått på en skolgård - att se grönska, hög takhöjd, spring och ljus - dock inrymt inom programmets ytkrav. Genom att kunna öppna upp väggar och dörrar möjliggörs olika rörelsemönster, så att barnen kan springa runt både i och utanför byggnaden. En terass som sträcker sig upp mot skogen tillgängliggör den närliggande naturen och skogen för alla elever på skolan. Takytor utnyttjas också till att bli terasser som kan fungera som en förlängning av allrumsytorna, och maximera utomhusmiljön på den lilla tomten. Struktur, komplexitet och generalitet Studier visar att rum med hög visuell komplexitet, som kan skapas av exempelvis en synlig bärande struktur, har positiv inverkan för bland annat hur kreativ man upplever sig kunna vara i olika typer av rum. Variation i takhöjd är en annan rumslig faktor som har visat sig vara bra för barns samarbetsförmåga. Detta förslag är utformat med bland annat dessa rumsliga kvalitéer som utgångspunkt.  Byggnadens stomsystem i limträ är tydligt avläsbart och skapar rum i rummet. Pelarna, som i stora delar av byggnaden är organiserade i ett rutnät om 3 x 3 meter, ger nästan ett trädlikt intryck i ett försök att skapa en stark koppling mellan det som händer utomhus och inomhus.  Stomsystemet har bärande balkar i två lager, vilket innebär att vissa rum kan få en lägre takhöjd och mer sluten karaktär medans andra har högt i tak och rikligt med frihängande balkar som skapar ett mer komplext uttryck i innertaket. Mötena i stomsystemet är omsorgsfullt utformade och är både fina att titta på och pedagogiska för att förstå hur byggnaden står upp.  Stommen skapar också en generalitet och symmetri mellan byggnadens två flyglar som möjliggör förändring av innerväggar och höjder på innertak utan att ta ner några bärande element om 10, 50 eller 100 år.