En jämförelse av klinisk sväljningsbedömning och fiberendoskopisk undersökning av sväljningsförmågan (FUS) beträffande förmågan att detektera aspiration – en pilotstudie

Sammanfattning: Dysfagi är frekvent förekommande i samband med stroke. Vanliga komplikationer i samband med dysfagi är malnutrition, dehydrering och pneumoni till följd av aspiration. Dessa komplikationer kan resultera i sänkt förmåga till rehabilitering, längre sjukhusvistelser och ökad dödlighet. Särskilt pneumoni till följd av aspiration är starkt associerat med ökad dödlighet. Den kliniska sväljningsbedömningen, som är den mest använda formen av sväljningsbedömning, är förenad med brister vid detektion av aspiration, särskilt tyst sådan. I följande studie jämfördes den kliniska sväljningsbedömningens (KSB) förmåga att detektera aspirationsrisk med en instrumentell undersökning, den fiberendoskopiska undersökningen av sväljningsförmågan (FUS). Den kliniska sväljningsbedömningen var formaliserad enligt klinisk praxis inom Region Skåne. Nio konsekutivt remitterade patienter diagnostiserade med stroke deltog i studien. Patienterna undersöktes först med klinisk sväljningsbedömning och inom 24 timmar från denna med FUS. Undersökningsutfallen från KSB var inte tillgängliga för den logoped som utförde FUS. Sensitiviteten av KSB med FUS som referens är 92 % och specificiteten är 65 %. En av studiens deltagare presenterade en tyst aspiration, vilket den kliniska sväljningsbedömningen med hjälp av kliniska markörer och symptom kan sägas ha identifierat på ett tillfredsställande sätt. Givet de få deltagarna är reliabiliteten osäker och studien får ses som en pilotstudie.