Kan hästens välfärd förbättras genom studier av frilevande hästars beteenden?

Sammanfattning: I denna litteraturstudie jämförs den domesticerade hästens beteenden med de beteenden som finns dokumenterade hos frilevande hästar. Syftet är att undersöka om välfärden kan förbättras hos de domesticerade hästarna genom att förstå behovens ursprung. De frilevande hästarna spenderar större delen av dygnet med att beta gräs samtidigt som de långsamt förflytta sig. Hästar är mycket sociala och lever i stabila familjegrupper eller ungkarlsgrupper där en komplex, cirkulär hierarki råder. Ensamma hästar är oerhört ovanligt och aldrig något de själva strävar efter då det innebär livsfara som de bytesdjur de är. I familjegrupperna finns en hingst som håller ihop gruppen och säkerställer fortplantningen genom att betäcka stona. Hingsten uppvaktar intensivt sina ston i flera dagar under brunsten och de parar sig åtskilliga gånger för att säkerställa att en lyckad befruktning sker. Genomsnittshästen i Sverige är en varmblodig ridhäst som står i en ensambox över natten för att sedan släppas ut i en hage tillsammans med andra hästar under dagen. Under de kallare årstiderna får majoriteten av hästarna hö som grovfoder. Att hö inte alltid är jämförbart med färskt gräs kan ses på hästens beteende kring foderintaget som till exempel kan handla om hur de själva fuktar sitt hö med hjälp av vattenhinken. Om de inte har en vattenhink har de en automatisk vattenkopp som inte alltid rimmar så bra med deras naturliga drickbeteende. Det sexuella beteendet är någonting annat som tas lite hänsyn till i vår moderna hästhållning där artificiell insemination blir allt vanligare. Men hos till exempel islandshästen är det fortfarande vanligast med så kallad fribetäckning, som bäst motsvarar hästens naturliga beteende vid fortplantning. Problembeteenden som stereotypier kan förekomma hos hästar som känner sig maktlösa över sin situation, ett tydligt tecken på dålig hästvälfärd. Genom att ta mer hänsyn till hästens naturliga ätbeteende och deras starka sociala behov kan deras välfärd förbättras än mer, vilket kan tyckas vara en skyldighet då vi håller dem för vår eget stora nöjes skull.