Pragmatisk språkstörning

Sammanfattning: Den här uppsatsen undersöker kännedom om och syn på pragmatiska språkstörningar bland lärare. Allt högre krav ställs på att kunna kommunicera och samspela med andra människor på ett skickligt och lämpligt sätt. I dagens informationssamhälle, med dess stora flöde av envägskommunikation, hamnar det goda samtalet, dialogen, på undantag. I dialogen lär man sig tidigt att använda språket på ett lämpligt sätt i en viss situation utifrån samhällets fastlagda normer. Intresset för pragmatik har ökat de senaste decennierna, och följaktligen intresset för pragmatiska språkstörningar. Forskning i främst Storbritannien och USA visar att det finns barn som har problem att använda språket på ett lämpligt sätt i en viss situation, där inga andra språksvårigheter föreligger. Även Sverige ligger långt fram inom forskningen om språkstörning. Vid Lunds universitet har man översatt ett frågeformulär som är till hjälp för att kartlägga barn med pragmatisk språkstörning. Fem lärare, verksamma i år F-9, intervjuades och med sina skiftande utbildningsbakgrunder uttryckte de sina uppfattningar om pragmatisk språkstörning. Studien visar att kännedom om symptom på pragmatisk språkstörning finns, men till diagnosen PLI ställde man sig mer tveksam. Samtidigt som det är viktigt för barn att få hjälp med de svårigheter de har, måste utbildade lärare lita till sin kompetens och inte låta experter och läkare få ensamrätt på att bedöma mänskligt beteende.