I sommar går jag till Frälsaren

Detta är en Kandidat-uppsats från

Författare: Hanna Bendz; [2019-04-09]

Nyckelord: Moravian; Memoirs; Children; Narration;

Sammanfattning: Evangeliska Brödraförsamlingen under 1700-talet befinner sig i ett gränsland mellan muntlig och skriftlig kultur och kan sägas utgöra en brygga till romantiken. Församlingsmedlemmarna skrev (och skriver än idag) levnadslopp, vilket är biografiska eller självbiografiska texter som läses upp vid i första hand begravningen, i syfte att bevara minnet av den avlidne. I uppsatsen behandlas 15 levnadslopp från andra hälften av 1700-talet och början av 1800-talet. 10 av dem handlar om församlingsmedlemmar som levde till vuxen ålder och 5 om barn som dog mellan två och åtta års ålder. Uppsatsen har tre frågeställningar. Den första handlar om hur mandatet att berätta utformas och definieras. Här har jag valt att föra diskussionen löpande under varje enskild text, p.g.a. de många skilda uttryck som levnadsloppen kan ta sig inom ramen för församlingens berättarkultur. Av samma anledning har jag valt en arbetsmetod där texterna presenteras en i taget och citat varvas med reflektioner. Den andra frågeställningen handlar om barndomens definition och avgränsning och diskuteras mot bakgrund av systemet med nådens ordning. Christine Lost har visat att det i alla utarbetade levnadslopp förekommer en beskrivning av personernas barndom och att barndomen utgör en av livsfaserna enligt nådens ordning. Jag argumenterar här för att det går att se en uppdelning av barndomensfasen i två delar med en avgränsning vid ca sju års ålder. Den tredje frågeställningen tar avstamp i att skribenterna ofta uttrycker en önskan hem till frälsaren och den himmelska församlingen, en längtan som är vanligt förekommande oavsett om det handlar om barn eller vuxna. Kunde de önska livet ur barnen? Här analyserar jag materialet på ett sätt som inspirerats av William Reddys teorier om hur språk formar tankar och känslor och vice versa, för att reflektera kring hur barn och vuxna kunde ha upplevt den verklighet de levde i. Sammanfattningsvis kan sägas att ordet önska i de flesta fall är för starkt, men att deras förhållningssätt kring döden och det hinsides var ett annan en dagens - grundat i ett fatalistiskt förhållningssätt som förstärktes och påverkades av ideologins utformning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)