Hand- och armvibrationer : Praktisk användning av befintliga metoder för bestämning av vibrationsexponering

Sammanfattning: Bakgrund: Författarna till detta examensarbete upplevde, inom ramen för sitt arbete i företagshälsovården, att arbetsledare med arbetsmiljöansvar var osäkra på hur de skulle utföra bedömningar av daglig vibrationsexponering och riskbedömningar gällande vibrerande handverktyg. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift, Systematiskt arbetsmiljöarbete, (AFS 2001:1) är arbetsgivare skyldiga att som en del i den dagliga verksamheten undersöka vilka risker som finns. Syfte: Syftet var att identifiera befintliga metoder för att bedöma exponering för hand- och armvibrationer och få en fördjupad kunskap om hur arbetsledare använde dessa metoder vid riskbedömning för att bemöta lagkrav. Metod: En explorativ studie med kvalitativ design. Identifierade befintliga metoder för bedömning av vibrationsexponering togs fram via en litteraturstudie. Två fokusgrupps-intervjuer och 12 telefonintervjuer med bilverkstäder, samt fyra telefonintervjuer med inspektörer från Arbetsmiljöverket (AV) utfördes. Resultat och analys: Nio metoder identifierades för bedömning av daglig vibrationsexponering. Utifrån intervjuerna skapades fyra teman, riskbedömning, metodanvändning, kunskap och stöd. Brist på dokumenterade riskbedömningar uppgavs från både inspektörer och arbetsledarna. Bilverkstäderna använde ingen specifik metod. AV-inspektörerna ansåg att chefer och arbetsledare med befintliga metoder på egen hand borde klarat av att göra en bedömning av daglig vibrationsexponering. Företagen efterlyste stöd från leverantörerna av handhållna verktyg. Diskussion och slutsats: Kunskap saknades hos företagen om hur de skulle bedöma den dagliga vibrationsexponeringen. Det var en utmaning för företagen att inte invaggas i en falsk trygghet och tro att ny utrustning fråntog kravet på att utföra dokumenterade riskbedömningar. Externa aktörer som branschorganisationer kunde arbeta mer med dessa frågor och aktivt stötta sina medlemmar. Företagshälsovården som expertresurs kunde mer proaktivt stödja arbetsgivaren i deras arbete med riskbedömningar, utbildningar och medicinska kontroller. Triggertiden och vibrationsnivåerna ansågs svårbedömda av företagen. AV:s webbaserade kalkylator eller Poängmetoden bedömdes som lättillgängliga och enkla metoder och rekommenderades för bedömning av daglig vibrationsexponering. Fler inspektioner från AV ansågs behövas för att få fler riskbedömningar utförda. Små företag var enligt AV generellt sämre på att utföra riskbedömningar. Ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete var en förutsättning för att riskbedömning gällande vibrationer kunde utföras. Om företaget inte hade för vana eller hade kunskap att arbeta systematiskt med övriga risker så skulle heller inte vibrationerna kunna bli riskbedömda.