Bortom skyltfönstret den levande döden : En undersökning av relationen mellan Karin Boyes Astarte och T.S. Eliots The Waste Land

Sammanfattning: Uppsatsen utforskar relationen mellan Karin Boyes Astarte och T.S. Eliots The Waste Land, särskilt med avseende på modernistisk tematik och med avstamp i tidigare forskning som kommenterat relationen mellan verken, främst Gunilla Domellöfs och Caroline Hauxs. Analysen omfattar den senares upptäckt att ”Det öde landskap som skrivs fram hos Eliot existerar dolt och outsagt i Astarte.” Verken jämförs med avseende på: Skildringen av den moderna staden; Krig, trauma, våld och utvecklingsskepticism; Den ofruktbara masskulturen; (Naturens, Guds och Kärlekens död); Verkens mytkomplex; Psykoanalytiska perspektiv på gemenskap, behov och begär. Uppsatsen innehåller även en sammanställning av likheter mellan episoderna som utspelar sig mellan Viola och Hill i Astarte och mellan maskinskriverskan och kontoristen i The Waste Land. Undersökningen bekräftar betydande beröringspunkter mellan verken vad gäller såväl tematik som de positioner författarna intar – det gäller utvecklingsskepticismen, masskulturen (där Astarte i högre utsträckning intresserar sig för handel och konsumtion), samt fruktbarhetsförlusten med avseende på Naturen, Gud och Kärleken. Myter har en betydelsefull roll i båda verken. I Astarte är Gudinnan/belätet Astarte i och för sig närvarande, men hon fyller inte sina ursprungliga funktioner. Undersökningen identifierar nya tolkningsmöjligheter gällande Astartes potentiella roll, kopplade till våld och skydd. På ett övergripande plan finns en korsställning mellan verken, där det som utgör The Waste Lands förgrund tenderar att blottas genom sprickor i ”Astartesamhällets” fasad, genom Boyes didaktiska exposéer, samt vid kritisk läsning. Den sammanlagda effekten av dessa aspekter är att Eliots ödeland – den levande döden – är mer av en tydlig referenspunkt än något dolt och outsagt i Astarte.