Utveckling av lymfocytär thyreodit hos hund med fokus på immunologiska mekanismer

Sammanfattning: Lymfocytär thyreodit är en av de vanligaste endokrina sjukdomarna hos hund och uppkommer på grund av en autoimmun reaktion mot thyroidea. Det resulterar i att körteln bryts ned och nivåerna av thyroideahormoner i kroppen minskar. Detta får i värsta fall fatala konsekvenser för djuret då thyroideahormonerna påverkar många av kroppens organsystem. Dock är den exakta patogenesen bakom sjukdomsutvecklingen okänd men karaktäriseras av både ett cellulärt och humoralt immunsvar. Framförallt autoreaktiva T-hjälparceller samt cytotoxiska Tlymfocyter bidrar till den cellulära nedbrytningen och den humorala immunresponsen utgörs utav autoantikroppar riktade mot thyroglobulin, thyroideahormonerna och thyroperoxidas. Dessutom finns spekulationer om att regulatoriska T-celler (Tregs) hos sjuka individer är nedreglerade vilket ger en nedsatt perifer immunosuppression. På grund av den multifaktoriella och komplexa bakgrunden till sjukdomsutvecklingen syftar denna litteraturstudie till att försöka sammanfatta de olika immunologiska mekanismerna som ger upphov till lymfocytär thyreodit hos hund. Immunresponsen vid lymfocytär thyreodit verkar främst vara ett cellmedierat immunsvar som karaktäriseras av en ökad mängd cytotoxiska T-lymfocyter och en ökad mängd cytokiner från T-hjälparceller typ 1. Polymorfier i cytotoxic T-lymphocyte associated antigen-4 (CTLA-4), som uttrycks på cellytan på både aktiverade T-lymfocyter och regulatoriska T-celler, förefaller spela en stor roll vid lymfocytär thyreodit. CTLA-4 verkar i normala fall nedreglerande på immunsvaret vilket gör att defekter i molekylens struktur eller regleringen av dess uttryck kan påverka utvecklingen av autoimmuna tillstånd. Det medför att Tregs immunosuppressiva förmåga minskar men också till att autoreaktiva T-hjälparceller inte hämmas. Vidare verkar även dog leukocyte antigen (DLA) klass II på antigenpresenterande celler vara inblandad eftersom antigen som presenteras på denna molekyl kan initiera ett immunsvar. Detta gör att defekter i DLA som tillåter att autoantigen plockas upp och presenteras på DLA II kan leda till en autoimmun reaktion mot autoantigenet, vilket vid lymfocytär thyreodit är peptider producerade i thyroidea. Utöver det påträffas även autoantikroppar ofta vid sjukdomstillståndet. Autoantikroppar riktade mot thyroglobulin är vanligast och tros uppkomma genom att vissa predisponerade hundar har thyroglobulin med en annorlunda molekylstruktur som gör att immunförsvaret reagerar på det. Autoantikropparna tycks verka framförallt via antibody-dependent cell-mediated cytotoxicity (ADCC). Ytterligare mekanismer som tros vara inblandade i sjukdomsutvecklingen är andra faktorer som leder till nedreglering av regulatoriska T-celler. En sådan komponent är plastiska regulatoriska T-celler som får T-hjälparcell typ 1-egenskaper och på det viset förlorar en del av sin immunosuppressiva förmåga. En annan möjlig mekanism är epigenetiska modifieringar i FoxP3-genen. FoxP3 är kopplat till T-cellsreceptorsignalering och vissa modifieringar tros påverka den regulatoriska T-cellens immunosuppressiva funktion.