"Man vill verkligen inte att högläsningen ska bli en fruktstund" : En kvalitativ studie om hur fem lärare i årskurs 1-3 arbetar med läsförståelse kring högläsning

Sammanfattning: Läsförståelse är en central beståndsdel i de flesta skolämnen. Att läsa med förståelse är viktigt för alla elever i skolan eftersom det kan ge dem möjlighet att utveckla kunskap i skolans ämnen (Eckeskog, 2015, s. 5-6). Trots att läsförståelsen är av denna vikt i skolan visar resultat frånProgram for International Student Assessment (PISA) att svenska elevers resultat i läsförståelse har sjunkit (Skolverket, 2013, s. 13). Syftet med studien är därför att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 beskriver att de planerar och genomför sin undervisning av högläsning för att utveckla elevers läsförståelse. Detta besvaras med följande frågeställningar: Hur beskriver lärare att de arbetar med lässtrategier i samband med högläsningen?, Hur ges elever enligt lärare möjlighet att arbeta med texterna i högläsningen? Och slutligen: Vilka olika texttyper väljer lärare att fokusera på i sin undervisning i utvecklingen av elevers läsförståelse? Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Materialet samlades in genom en kvalitativ metod, semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades genom kodning för att finna intressanta mönster i deltagarnas beskrivningar. Resultatet visade att lärarna använder högläsning som verktyg för att utveckla elevers läsförståelse. De läser både skönlitteratur och sakprosa. Före, under och efter högläsningen använder flertalet av lärarna lässtrategierna: förutspå, klargöra, sammanfatta och ställa frågor. Elever får enligt lärarna visa sin läsförståelse genom textsamtal, skrivning och arbete med bilder.