”Dold” samäganderätt till den gemensamma bostaden - En komparativ studie av rättstillämpningen och rättsutvecklingen i norsk och svensk rätt

Sammanfattning: I detta arbete undersöks den svenska principen om dold samäganderätt till makar och sambors gemensamma bostad. Syftet med arbetet har varit att undersöka rättsutvecklingen i de båda länderna och utifrån detta undersöka i vilka avseenden det föreligger rättslikhet mellan de båda ländernas rättstillämpning, och i vilka avseenden det föreligger väsentliga skillnader. Förutsättningarna för uppkomst av samäganderätt regleras varken i svensk eller norsk lag. Vid bedömningen av vem som är ägare till viss egendom tas ofta utgångspunkt i allmänna förmögenhetsrättsliga principer. Detta innebär att den som faktiskt har köpt eller senare bekostat viss egendom, eller är avtalspart, också blir ägare av egendomen. I många avseenden föreligger rättslikhet mellan de båda ländernas rättstillämpning. I såväl Sverige som i Norge har rättsutvecklingen kommit att föranleda en allt mer generös inställning till frågan om uppkomst av samäganderätt till makar och sambors gemensamma bostad. Frågan om uppkomst av samäganderätt avgörs efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. För frågan om den dolde förvärvaren har ett berättigat samäganderättsanspråk till bostaden tillmäts dennes insatser vid förvärvet, och dennes bidrag, särskilt stor vikt. I flera avseenden föreligger väsentliga skillnader mellan de båda ländernas rättstillämpning. I svensk rätt behandlas frågan om den dolde ägaren har ett dolt samäganderättsanspråk till den gemensamma bostaden. Bedömningen tar sikte på det ekonomiska bidrag som lämnats vid förvärvet. Andra, indirekta, bidrag till förvärvet beaktas inte. I sin prövning av frågan om samäganderätt, tar domstolen sikte på de förhållanden som förelåg vid tidpunkten för förvärvet av bostaden. I Norge behandlas inte frågan om dold samäganderätt. I fall, då den dolde ägaren gör anspråk på samäganderätt till den gemensamma bostaden, behandlas frågan om den make eller sambo som inte öppet har förvärvat egendomen genom sina insatser har ett berättigat samäganderättsanspråk. För bedömningen om den dolde ägaren har ett berättigat samäganderättsanspråk till bostaden tillmäts dennes insatser för förvärvet, det vill säga dennes bidrag, särskilt stor vikt. Såväl det ekonomiska bidrag som har lämnats, som den dolde förvärvarens ekonomiska bidrag beaktas. För bedömningen är avgörande om en make eller sambos insats har möjliggjort det ekonomiska vederlaget. I norsk rätt öppnas möjligheten upp för en part att arbeta sig in i samäganderätt även efter förvärvet. Genom arbete i hemmet, senare betalning av lån och avgifter eller andra insatser efter förvärvet kan en make eller sambo förvärva samäganderätt. Genom den rättsutveckling som pågått i respektive land har tillämpningen av principer och förutsättningar för uppkomst av samäganderätt kommit att skilja sig åt mellan länderna. Vid bedömningen av frågan om uppkomst av samäganderätt beaktar domstolen i Norge, i större mån än domstolen i Sverige, samtliga omständigheter före, under och efter förvärvet av bostaden.