Den gröna markens marginalisering : En diskursanalys av omförhandlade konstruktioner av välfärdens landskap

Detta är en Master-uppsats från Blekinge Tekniska Högskola/Institutionen för fysisk planering

Författare: Alva Zalar; [2019]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Denna studie är gjord som ett examensarbete inom Masterprogrammet i stadsplanering på Blekinge Tekniska Högskola under våren 2019. Det finns en större mängd forskning som resonerar kring nya entreprenörsurbanistiska ideal som sätter både planeringen som verksamhet och staden i ett nytt sammanhang. Det innebär nya utmaningar för mer traditionellt välfärdsorienterade motiv och praktiker till förmån för offentlig-privat samverkan samt nya sätt att arbeta för ekonomisk tillväxt. 1960-talet har lämnat efter sig ett diskursivt materiellt arv av välfärdsplanering som starkt präglat staden men som nu omvärderas och omförhandlas utifrån just nya ideal. Malmö är ett tydligt exempelpå denna utveckling, vilket är den avgörande anledningen till att Rosengård (Törnrosen och del av Örtagården) används som studieområde. Utemiljöerna och de gröna offentliga rummen har i sin tur spelat stor roll för 1960-talets stadsplanering och samhälle, vilket gör att dessa grönytor begreppsliggörs som “välfärdens landskap” i denna uppsats. Genom dem konceptualiseras planeringens vilja att ordna stadens (gröna) offentliga rum och medborgarna, men också hur de oplanerade och öppna grönytorna har varit platser för det alternativa och normbrytande. Mot en sådan bakgrund undersöks konstruktionen av utemiljöerna när ett 1960-talsområde förtätas och förnyas. Hur förhåller sig planeringen till dessa välfärdslandskap och kan planeringens konstruktion avdem relateras till övergripande narrativ? Vad innebär det i så fall för relationen planerare - medborgaren? För att kunna undersöka denna typ av frågor situeras studien i ett forskningsfält som dels berör konkurrens mellan välfärd och entreprenöriell stadsutveckling, dels den modernistiska staden (exempelvis miljonprogrammet) och dess utemiljöer som ett uttryck för välfärdsorienterade ambitioner, dels förtätning av grönytor. Vidare ramas analysen in av teori kring makt och normativitet för att förstå den intrikata samverkan mellan planeringen, staden och medborgaren. Den franska filosofen och idéhistorikern Michel Foucaults teorier är utgångspunkt för teorin men det är också en eklektisk läsning av olika sätt att förstå Foucaults idéer om normativitet och relationell makt. Metod och teori presenteras gemensamt eftersom det teoretiska ramverket går hand i hand med metoden, diskursanalys. Det entreprenörsurbanistiska narrativet framträder starkast genom analysen, traditionella välfärdsvärden omförhandlas utifrån hur de kan passa in i berättelsen om förtätning. Detta eftersom förtätningen framstår som det överordnade värdet. Konstruktionen av utemiljöerna grundar sig därför i att möjliggöra förtätning och förnyelse, vilket gör att grönytorna omförhandlas, ordnas hierakiskt och marginaliseras. Den postpolitiska och till synes neutrala förpackningen gör att projektet kan förmedla en bild av att grönytorna ökar (i kvalitet, intensitet, användbarhet) trots att ytan faktiskt kraftigt minskar. Analysen pekar på hur det visar på ett marginaliserande av det befintliga i området också spiller över på medborgarna, genom att ta grönytor i anspråk i förtätningens namn marginaliseras den befintliga invånaren till förmån för ett nytt medborgerligt subjekt. Gamla Rosengårds nya sammanhang som en tydligare del av innerstaden och ett område med “potential” gör att förändringen i sig är mer avgörande än områdets och den befintliga invånarens rätt i sig.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)