”Hur blev det?” Från målsättning till verklighet : en jämförande studie mellan målsättning och verklighet i Resecentrum Falun

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från SLU/Dept. of Urban and Rural Development

Sammanfattning: I arbetet med stadsplaneringsprojekt kan det uppstå glapp mellan målsättningar som tas fram i planeringsskedet och det verkliga resultatet (Svensson 2015). Enligt Nyström (1999) kan en planeringsprocess styras av både normer och mål. Det innebär att planer antas och genomförs efter att målsättningar har formulerats. Kritik kan riktas mot den målstyrda planeringen eftersom de förmedlade målsättningarna kan visa en felaktig ideologisk bild som inte förankras i verkligheten (Nyström 1999). I detta examensarbete undersökte jag skillnader mellan målsättningar i planeringsskedet och den färdigställda anläggningen. En fallstudie av Resecentrum Falun belyste hur arbetsprocessen gick till mellan aktörer som ledde till ett resultat som bedömdes vara lyckat, gällande färdigställande och arbetsprocess, av konsulter i branschen. Arbetet baserades på en litteraturstudie, en fallstudie med intervjuer och dokumentgranskning samt en analys där en bedömning genomfördes med utgångspunkt från ett platsbesök på Resecentrum Falun. Det gynnsamma samarbetet i arbetsprocessen mellan aktörerna för Resecentrum Falun bestod av kontinuitet, interna möten och studiebesök. Kontinuiteten innebar att enskilda personer var delaktiga i projektet under lång tid, något som tack vare deras engagemang visade sig vara en styrka för det specifika projektet. En huvudprojektledare med ansvar att medla mellan aktörer visade sig vara en faktor i arbetsprocessen som ledde till framgång. Min bedömning från undersökningen är att resecentrum är ett projekt med många styrande praktiska delar att förhålla sig till. Det innebär att svårigheter kan uppstå att möta värden i det offentliga stadsrummet på en sådan plats. Resultatet från undersökningen visar att när målsättningar formuleras med stort tolkningsutrymme, kring hur platsen ska upplevas, kan värdefulla kvalitéer i det offentliga stadsrummet kompromissas bort. Bedömningen av hur målsättningar kommer till uttryck kan förenklas och bli mindre subjektiv genom att involvera fler personer i platsbesöket och på så vis kunna föra ett resonemang kring hur gestaltning av vissa värden kommer till uttryck. Det kan göras genom att anordna workshops, platsintervjuer eller platsbesök i grupp tillsammans med resenärer. Skillnaden mellan en målstyrande planeringsprocess och en norminriktad är att vid formulering av mål skapas planer som blir mer förankrade i det lokala sammanhanget. Resultatet av undersökningen visar att den målstyrande planeringsprocessen kan ha stora fördelar. Genom att sätta upp visioner och mål utifrån platsens förutsättningar ges utrymme för att skapa innovativa och kreativa idéer, samtidigt kräver det ett engagemang av inblandade personer för att det inte ska uppstå ett glapp mellan målsättning och verklighet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)