(O)trygga män?

Sammanfattning: Rädsla och otrygghet på offentliga platser har studerats mycket sedan början av 2000-talet och då främst utifrån ett jämställdhetsperspektiv där kvinnors upplevda otrygghet, oro och rädsla för brott har varit i fokus. Att kvinnor har varit i fokus för trygghetsforskningen är ingen slump då kvinnor i större utsträckning än män historiskt har gett och ger uttryck för sin rädsla och otrygghet på offentliga platser. Trots Sveriges strävan mot ett jämställt samhälle så finns det få svenska studier som tittar närmare på hur män upplever otrygghet på offentliga platser, vilket har gjort att männen i princip har varit exkluderade ifrån svensk trygghetsforskning och trygghetsplanering. Ämnet för uppsatsen är mäns upplevda otrygghet på offentliga platser och syftet är att undersöka mäns upplevelser av otrygghet på offentliga platser, vilka platser som upplevs som otrygga och varför de upplevs som otrygga, samt hur dessa platser förhåller sig till de platser där flest brott begås. Syftet är vidare att undersöka hur kvinnor upplever de platser som männen har pekat ut som otrygga för att kunna dra slutsatser kring eventuella skillnader mellan män och kvinnor i upplevelsen av otrygghet. Utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar har en forskningsöversikt skrivits och från forskningsöversikten har de teoretiska förklaringsmodellerna tagits fram, och dessa teoretiska förklaringsmodeller har uppsatsens analys förhållit sig till. De teoretiska förklaringsmodellerna som hjälper till att förstå och förklara vissa företeelser i det empiriska materialet är Listerborns (2000) tre rum som otrygghet kan upplevas i, samhällets normer och Goodeys (1997) begrepp hegemonisk maskulinitet, samt Brownlows (2005) två olika kategoriseringar av strategier som människor använder i otrygga situationer. De metoder som användes för att samla in det empiriska materialet startade med ett frågeformulär som män på en offentlig plats fick besvara. Utifrån svaren kunde de tre platser som flest män upplevde som otrygga tas fram och dessa kunde genom en dokumentstudie av brottsstatistik ställas i relation till områden där flest brott hade begåtts (under 2013). För att ta reda på varför platserna upplevdes som otrygga bland män, men även hur kvinnor upplevde de platser som männen upplevde som otrygga, fick två män och en kvinna gå en förberedande trygghetspromenad ensamma i respektive område. Därefter genomfördes en semistrukturerad intervju med varje promenaddeltagare. Analysen av frågeformulären fokuserade på att hitta sambandsmönster mellan de olika variablerna i formuläret. Analysen av de platser som upplevs otrygga och de områden som var mest utsatta för brott (under 2013) bestod av att lägga de olika kartorna över varandra och se om det fanns något samband där emellan. Slutligen gjordes en kvalitativ innehållsanalys av de semistrukturerade intervjuerna för att lyfta fram likheter och skillnader i männens och kvinnornas upplevelser av de tre platserna. Analyserna har främst diskuterats utifrån de teoretiska förklaringsmodellerna men analyserna har även återkopplats till andra delar i forskningsbakgrunden. De slutsatser som har kunnat dras är att män upplever otrygghet på offentliga platser och dessa otrygga platser är ofta dåligt belysta och har ett negativt rykte, men det största skälet till att en plats upplevs som otrygg av män har att göra med de sociala mötena och icke-mötena på platsen. Slutsatserna visar även att det finns ett samband mellan upplevelsen av otrygghet på en plats och hur många brott som har begåtts i anslutning till platsen. Kvinnorna i undersökningen upplevde också otrygghet på de platser som männen pekade ut som otrygga och uppgav ofta samma orsaker till deras upplevelser av otrygghet. Men studien visar tydligt att kvinnorna var mycket mer villiga att prata om sin upplevelser av otrygghet än vad männen var.