Vägverkets avfallshantering ur juridisk synvinkel särskilt med avseende på hantering av jordmassor och tjärasfalt

Sammanfattning: En av Sveriges största aktörer inom anläggningssektorn är Vägverket, vars verksamhet leder till en omfattande ''produktion'' av olika slags potentiella avfall. Avfall som uppstår vid Vägverkets verksamhet är bland annat överskottsmassor vid vägbyggnation, massor vid dikesrensning, bygg- och rivningsavfall samt blästringsavfall. Avfallsdefinitionen innebär att material, som innehavaren gör sig av med, har för avsikt att göra sig av med eller har en skyldighet att göra sig av med, är avfall. Detta leder till att det för samtliga material, som är potentiella avfall inom Vägverkets verksamhet, kan bli gränsdragningsproblem för när ett avfall skall anses ha uppstått. Vad som är avfall eller inte tolkas i sista hand av EG-domstolen, eftersom den svenska avfallslagstiftningen bygger på ett antal EG-direktiv. EG-domstolens praxis understryker bland annat att avfallsbegreppet inte får tolkas restriktivt. Detta bidrar till att det är komplicerat att avgöra vilka material som är att anse som avfall i Vägverkets verksamhet. I princip kan överskottsmassor i form av jord- eller asfaltsmassor omhändertas genom användning eller deponering. Rör det sig om inert material kan det användas i bullervallar, vägbyggnationer, markbyggnad eller till andra anläggningsändamål. Massorna kan också användas vid framställningen av nya produkter samt vid återvinning av exempelvis asfalt. Det krävs tillstånd, anmälningar eller samråd för dessa åtgärder. Vid avgörandet om vilken prövningsnivå det skall bli frågan om, kan en del gränsdragningsproblem uppstå. Detta leder till att tillsynsmyndigheterna inte har någon samstämmig praxis.