Fruktan och skam - En granskning av migrationsdomstolarnas bedömningar av HBTQI-asylärenden

Sammanfattning: Asylrätten i ett EU-medlemsland består av ett samspel mellan nationell, EU-rättslig och internationell politik samt rättskällor. Dessa tre nivåer ger riktlinjer för hur en asylbedömning ska utföras och vad den ska innehålla. Grunden är att en som asylsökande måste anses uppfylla flyktingkriterierna som uppställs i Genèvekonventionen. Om beslutande myndighet anser detta vara fallet, erkänns personen som flykting. Denne beviljas då asyl och ges skydd från framtida förföljelse i hemlandet. I Sverige står migrationsverket, migrationsdomstolarna och migrationsöverdomstolen som beslutsfattande instanser. Ofta är en sökandes berättelse den enda bevisningen, och trovärdigheten i denna kan ges stort utrymme av beslutsfattare. Utöver lagstadgad rätt utgör praxis en viktig del i gällande rätt på asylområdet. Mitt syfte med detta arbete är att granska migrationsdomstolarnas tillämpning av gällande rätt i asylärenden där de åberopade skyddsskälen är sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. Syftet är vidare att analysera gällande rätt och mina resultat utifrån genusrättsvetenskaplig queerteori. HBTQI-personer bryter på olika sätt heteronormativa föreställningar och förföljs för detta världen om. Det finns få nationella och EU-rättsliga prejudikat berörande just denna specifika grupp, i denna utredning ser jag till de tre senaste. Dessa tre praxisavgöranden behandlar bl.a. frågor om bedömning av förföljelse och trovärdighet. Utifrån dessa två centrala teman granskar jag svenska migrationsdomstolarnas tillämpning i ca 100 ärenden rörande HBTQI-personer. I denna rättsfallsutredning visar jag hur domstolarna kring bedömningen av förföljelse dömer lika fall olika rörande kriminaliserande lagstiftning, samt hur de i strider med EU-rätten resonerar kring hemlighållande. Vad gäller migrationsdomstolarnas trovärdighetsbedömningar visar utredningen hur de dels hänvisar felaktigt till rättskällor, dels dömer utifrån stereotypa föreställningar. Utredningen visar även hur heteronormativa föreställningar genomsyrar avgöranden från såväl prejudicerande som underrättsinstanser. HBTQI-personer förväntas bl.a. medverka i att förneka sig själva och nöja sig med mindre än heterosexuella cis-personer. Utredningen visar även att ingen av de sökande som inte kunde uppvisa känslor av skam inför sig själv, ansågs trovärdiga och beviljades asyl från migrationsdomstol. Jag menar att detta är en stereotyp baserad på den heteronormativa idén om att en heterosexuell cis-person är normaltillstånd, och att alla som inte är detta måste ha genomgått en krävande inre kamp samt internaliserat trans- och homofobi.