Läpparnas Bekännelse : Hur sverigedemokraterna använder ett religiöst språk för att utmåla islam som en religion för Den Andre

Sammanfattning:

Denna uppsats är en undersökning om hur det politiska partiet Sverigedemokraterna använder ett religiöst språk för att föra fram en agenda som kan beskrivas som främlingsfientlig med inslag av orientalism och islamofobi. Sverigedemokraterna är sprungna ur en rasistisk och nationalistiskt mylla men beskriver sig numer som ett parti som tar avstånd från alla former av rasism och som anser att alla människor har samma värde.

Genom att läsa partiets principprogram och alla artiklar som rör kristendom, kristna, kyrkan, islam, muslimer och moskéer som finns i nätupplagan av partiorganet SD-Kurirens blottläggs dock en diskurs där islam och muslimer i stort sett uteslutande sätts samman med negativa företeelser och kristendom med positiva. Genom att i sina texter välja att ständigt förknippa islam och muslimer med negativa företeelser som våld, kvinnoförtryck, hot mot yttrandefriheten och så vidare, och låta kristendom och den svenska kyrkan alltid förekomma i positiva sammanhang som handlar om tradition, vackra byggnader och trygghet för SD fram en bild där islam och muslimer framstår som de Andra och kristendomen som en kraft för ett konservativt bevarande av det svenska och västerländska.

Att detta inte är någonting nytt i den västerländska traditionen utan en del av vad som brukar kallas orientalism förklaras också.

Undersökningen visar också att SD, av materialet att döma, i sin religiositet inte drivs främst av någon andlig eller teologisk längtan utan ser religion främst som en social- och/eller politisk konstruktion som har sitt berättigande som kulturbärare. Religionen ses också som något essentialistiskt som inte kan eller bör förändas över tid.