Bedömning av bedövningskvalitet i samband med slakt av laxfiskar

Sammanfattning: Fiskkonsumtionen ökar världen över och i Sverige har årsproduktionen av matfisk ökat med 26 % mellan 2010 och 2013. Majoriteten av den svenskodlade matfisken består av olika sorters laxfiskar (Salmonidae). Sverige är ett land med högt ställda djurskyddskrav och Sveriges djurskyddslag (1988:543) gäller för fisk som odlas, avlivas och slaktas inom Sveriges gränser. Det finns däremot inga detaljföreskrifter som reglerar hur bedövning, slakt och avlivning av fisk ska genomföras. Denna litteraturstudie har därför undersökt hur bedövningskvaliteten bedöms hos laxfiskar samt vilka metoder som används i samband med bedövning och avlivning av laxfiskar och hur dessa påverkar djurskyddet och fiskvälfärden. I Sverige är koldioxid (CO2) i vattenbad den överlägset vanligast förekommande bedövningsmetoden trots att en rad studier har visat att metoden kan påverka djurvälfärden negativt. I Sverige ska djur vara bedövade innan avlivning och slakt enlig 14 § i djurskyddslagen (1988:543). Detta innebär att bedövningskvaliteten ska kunna bedömas med en sådan säkerhet att fiskarna inte riskerar att avlivas utan att vara medvetslösa. Bedövningskvaliteten kan bedömas genom att fiskens reaktioner observeras visuellt. Tidigare studier har visat att avsaknad av ögonrörelser och ventilation samt en orörlighet är tre kriterier för medvetslöshet som kan användas vid bedömning av bedövningseffekten. Samtliga kriterier har däremot en felmarginal som gör att de inte kan ge en säker bedömning om de används enskilt. De olika kriterierna lämpar sig även olika väl i samband med olika bedövningsmetoder. Detta resulterar i att bedömning av enbart ett kriterium aldrig kan garantera att bedövningskvaliteten bedömts korrekt. Osäkerheten i bedömningen är otillfredsställande och bör därför utredas vidare. En säker metod för korrekt bedömning av bedövningskvaliteten kan bidra till ett högre djurskydd och en bättre djurvälfärd. Det tycks finnas en kunskapsbrist på detta område hos de svenska myndigheterna. Djurskyddskontrollanterna i Sverige arbetar för länsstyrelsen och har uppgiften att kontrollera att djurskyddet upprätthålls. I denna studie undersöktes därför hur kontrollanterna bedömer bedövningskvaliteten vid en djurskyddskontroll. Djurskyddskontrollanterna har i många fall en bristande kunskap inom området. Okunskapen kan bero på avsaknaden av detaljföreskrifter, checklistor och andra handledningar kring hur bedömningen av bedövningskvaliteten ska göras vid en djurskyddskontroll av avlivning och slakt av fisk. Hur detta ska åtgärdas beslutas framför allt av Jordbruksverket. Denna studie visar att det finns stora möjligheter att förbättra bedövningen, avlivningen och slakten av odlad matfisk i Sverige. Länsstyrelserna och Jordbruksverket bör därför utreda hur de brister som finns inom deras ansvarsområden kan åtgärdas med hänsyn till vetenskapliga fakta. Det behövs vidare forskning om bedövningsmetoder och bedömning av bedövningskvaliteten för att branschen ska kunna utvecklas och förbättra djurskyddet och djurvälfärden för fiskarna.