Postindustriella parker i gentrifierade områden : en kvalitativ analys av Park am Gleisdreiecks estetik

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Urban and Rural Development

Sammanfattning: Två växande trender i städer idag är gentrifiering och att anlägga parker i postindustriella landskap. Parker i postindustriella landskap har visat sig kunna orsaka mer gentrifiering än andra parker. Vilken betydelse parkers beskaffenhet, särskilt deras estetik, har för deras gentrifierande effekt är inte kartlagt i särskilt hög utsträckning. Syftet med arbetet är därför att undersöka estetiken hos parker anlagda i postindustriella landskap i stadsdelar som har gentrifierats, som ett första steg i att reda ut parkernas roll i gentrifiering. Detta görs genom att analysera estetiken hos Park am Gleisdreieck i Tyskland, en park anlagd på en gammal bangård i ett gentrifierat område i Berlin. Parken analyseras utifrån Thompsons teori om estetiska värderingar inom landskapsarkitektur och Jamesons teori om postmodern estetik. Analysen baseras på material i text och bild från parkens ägare och från arkitektkontoret bakom parken. Resultatet visar att värderingar om att landskapet ska förbättras av människan är framträdande hos Gleisdreiecks estetik. Paralleller finns mellan den begränsade inkluderingen av befintlig natur och hur subkulturer behandlas i gestaltningen. Historielöshet och avsaknad av djup, två typiska karaktärsdrag för postmodernism, förekommer också hos parken. De tas i uttryck i en förenkling och försköning av platsens komplexa arbetarklasshistoria – en historia av liv i marginalerna och motstånd mot stadsförnyelseprojekt. Därigenom varufieras platsens natur, historia och kultur vilket konstruerar en ny autenticitet. Det är möjligt att dessa aspekter av Gleisdreiecks estetik bidrar till gentrifiering.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)