Symbiotic City - om potentialen i mötet mellan natur och kultur

Sammanfattning: Sedan 2008 bor över hälften av jordens befolkning i städer, och urbaniseringstrenden visar inga tecken på att vända. Staden har blivit människans habitat. Det är här hon föds, skrattar, älskar, lever och dör. Människan lever av staden, och staden lever av landet som omger den. Hur mycket kan staden växa innan obalansen blir för stor och landet omkring förbrukas? Kan en byggnad i staden bidra till balans istället för ökad obalans? Behöver vi förnya vår syn på staden för att den, i ett längre perspektiv, ska kunna förbli människans hem? Hur kan staden och naturen förstärka varandra? Jag utgår från teorin att ökad småskalighet och komplexitet ger minskad sårbarhet, i såval sociala, ekologiska och ekonomiska system, och gör ett försök att applicera den i hjärtat av Stockholms city - Sveriges mest urbana miljö. Detta är ett undersökande arbete om hur naturen kan inkorporeras i den urbana väven och vilka nya miljöer det skapar för stadsmänniskan. Jag vill sträva bort från det klassiska motsatsförhållandet mellan stad och land, och istället hitta parallella system som kan förstärka varandra. En urban grönska som inte handlar om att fylla ut stadens mellanrum, utan är en hyllning till staden som fenomen; tät, intensiv och komplex.