Han togde min dinosaurie : en studie om språkstimulans i förskolan

Sammanfattning: Språket är ett av människans viktigaste redskap. Vi har sett under verksamhetsförlagd utbildning på olika förskolor, hur viktigt det är att barnen har ett språk. Att kunna uttrycka sig och för att kunna förstå andra, är av stor betydelse i bland annat leken. Syftet med studien var att belysa hur barns språk stimuleras på förskolan. Frågeställningarna är: Hur förs språkutvecklande samtal på förskolan? Hur ser den språkliga miljön ut? Vilka språkliga aktiviteter förekommer? Metoden är en kvalitativ metod. Utifrån vårt syfte och frågeställningar har vi i en fallstudie sökt kunskap genom att observera verksamheten på en förskola under en vecka. Genom etnografiskt angreppssätt som bygger på fältarbete söker etnografen att följa en verksamhet, observera, göra anteckningar och ibland intervjuer, som sedan blir föremål för analyser i strävan efter att förstå vad som händer. Resultatet visar att den största språkstimulansen barnen får på förskolan är genom samtal. Många samtal sker i leken mellan pedagog- barn och barn- barn. Många enskilda samtal fördes också i rutin och omsorgssituationer. Den språkaktivitet som planerades av pedagog vi såg mest av, var högläsning. Högläsningen skedde vid många olika tillfällen under vår observationsvecka. Observationerna visar att pedagogerna använde olika strategier för att utveckla språket hos barnen, b la genom bekräftelse och följdfrågor. Studien visar att barnen får stor språklig stimulans på förskolan. Observationerna visar att barnen lär sig mycket av varandra, framför allt i leken. Den största språkliga stimulans barnen fick var genom olika samtal mellan pedagog- barn och barn- barn.