En studie på samband mellan jordmekaniska egenskaper och hydrodynamiska processer när erosion påverkar släntstabiliteten vid ökad nederbörd

Sammanfattning: Älvar och vattendrag i Västra Sverige utsätts för konstant erosion när ytvattnet från sjöar och mark tappas ut i havet. Den geologiska sammansättningen i älvarna under högsta kustlinjen består av glaciala och postglaciala finkorniga sediment som är avsatta i marin miljö. De känsliga lerlagrens struktur har efter urlakning blivit mer instabila och vid störning kan utlösa skred. Effekten av klimatförändringarna medför sannolikt ökade havsnivåer, vattennivåer i sjöar och vattendrag. Som ett stöd för att kunna förutse vilka risker som finns av skred och översvämningar vid en ökad nederbörd görs simuleringar med hjälp av olika modellverktyg. För att skapa tillförlitliga simuleringar behöver en stor mängd data samlas in. En del av dessa data är att ta fram värden på parametrar som ingår i beräkningarna. Det gäller exempelvis för det som kallas eroderbarhetskoefficienten och Mannings råhetstal vid beräkning av kritiska skjuvspänningar i slänter och på älvbotten. Skandinavien och Sveriges västkust har snarlik geologisk stratigrafi som andra kontinenter i världen, till exempel Kanada, Norge, Finland och Ryssland. Den här litteraturstudien sammanfattar ett flertal olika modeller och metoder för att analysera sambandet mellan jordmekaniska egenskaper och hydrodynamiska processer.