Jag är där för dig : Kontaktsjuksköterskors upplevelse av att stödja patienter med cancerdiagnos

Sammanfattning: Bakgrund I takt med att allt fler människor överlever eller lever med en cancerdiagnos i Sverige ställs högre krav på vården att tillgodose deras behov av stöd. Det kan uppkomma psykologiska, sociala, existentiella och andliga frågor. Det uppskattas att en tredjedel av alla patienter som har eller har haft en cancersjukdom får problem som till exempel oro, nedstämdhet eller depression. Det ställs höga krav på sjuksköterskor inom cancervården för att tillgodose patientens olika behov. Stöd har en central roll bland kontaktsjuksköterskans arbetsuppgifter. Kontaktsjuksköterskor har en särskild vidareutbildning inom krisreaktioner, hur de ska förmedla information och ansvar för att vara ständigt uppdaterad om nya rön inom medicinska områden. Syfte Syftet var att beskriva kontaktsjuksköterskors upplevelser av att stödja vuxna patienter med en cancerdiagnos vid kirurg- och urologkliniker. Metod En kvalitativ intervjustudie har genomförts med totalt sju intervjupersoner. Vid varje intervjutillfälle användes en semistrukturerad intervjuguide som fokuserade på tre teman; personlig utveckling, emotionell påverkan och samspel mellan olika yrkesgrupper. Samtliga intervjuer har transkriberats ordagrant och en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats har tillämpats. Resultat Det framkom att kontaktsjuksköterskorna upplevde att tillgänglighet, anpassad information, psykosocialt och praktiskt stöd var centrala delar i omvårdnaden kring patienter med en cancerdiagnos. Stödet kunde skilja sig beroende på kön, ålder och diagnos. Trots vissa likheter i stöd bland olika grupper strävade de efter att utforska patientens behov av stöd eftersom de upplevde stödet som individuellt. Stöd från kollegor bidrog till att de kunde hantera arbetets emotionellt påfrestande delar. Det framkom även att kontaktsjuksköterskorna inte alltid kunde tillgodose alla behov. De upplevde ändå att de alltid kunde bidra med något. Det förekom ett samarbete samt konsultation av andra yrkesgrupper. Arbetet upplevdes som meningsfullt och de kände sig bekräftade av patienterna. Slutsats Kontaktsjuksköterskorna upplevde att det viktigaste i deras arbete var att försöka fånga det som patienten upplevde svårast och sedan anpassa stödet utifrån det. De gav olika sorters stöd, såväl praktiskt som psykosocialt. Alla kontaktsjuksköterskorna uppvisade ett intresse för vidareutbildning för utveckling av sin egen kompetens och en vilja att förbättra vården för patienten.