En skola för alla: verklighet eller utopi?

Detta är en Kandidat-uppsats från Luleå/Industriell ekonomi och samhällsvetenskap

Sammanfattning: Under de senaste hundra åren har skolan förändrats från att ha varit en
skola för vissa till att bli en skola för alla. I och med denna förändring
har synen på elever förändrats, det inkluderande perspektivet ersatte det
föregående som var segregerande. Det inkluderande perspektivet innebär att
eleven i största möjliga utsträckning ska få sin undervisning
individualiserad i sin ursprungliga miljö. Sociala effekter anses som
mycket viktiga för barn och ungdomars lärande och utveckling. Vi kan se att
utvecklingen har skett, frågan för oss blir då: Varför? Detta leder oss
till rapportens syfte. Som är att undersöka varför inkludering har blivit
ett eftersträvans mål samt att titta på hur implementeringen fungerar i
verkligheten. Frågor vi avser svara på är (1) Varför har inkludering kommit
att bli ett eftersträvansvärt mål? (2) Hur har implementeringen av en skola
för alla och det inkluderande perspektivet fungerat i verkligheten? (3)
Vilken ideologisk koppling finns till inkluderingsperspektivet? (4) Vilken
människosyn är rådande? För att svara på den frågan stödjer vi oss på
pedagogiska teorier såsom Piaget och det sociokulturella perspektivet men
även Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. Den andra delen av syftet
ska besvara hur det gått att implementera detta i verkligheten.
Policyanalysen ska där hjälpa oss att analysera bilden av verkligheten. För
att uppfylla syftet ska vi genomföra litteraturstudier samt intervjuer.

Det vi kunnat se vi vår studie är att det sociokulturella perspektivet har
spelat en stor roll för inkluderingens utveckling, där ses gemenskap och
det kulturella som viktiga byggstenar i utvecklingen. Implementeringen av
det inkluderande perspektivet har haltat, lärare har fått dåliga direktiv
samt för lite resurser. Den ideologiska koppling vi kunnat se är dels till
liberalismen dels till reformistisk socialism. Den sistnämnda är den som
främst stämmer överens med en skola för alla. Människosynen i skolan är
starkt präglad av den rådande ideologins syn som menar att människor är
jämlika och olikheter ska utjämnas. Slutsatser vi kunnat dra är att
inkluderingen är en god tanke som syftar till att alla elever ska få samma
möjligheter till att lyckas i skolan. Dock fungerar det inte som planerat.
Lärarnas ansträngningar räcker inte utan fler resurser måste till. En annan
slutsats är att det inte finns något egentligt beslut i frågan om
inkluderingen. Därför är det svårt att veta vilka regler och mål som
gäller, vilket leder till tveksamheter vid förverkligandet av inkluderingen.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE UPPSATSEN I FULLTEXT. (PDF-format)