Barnfridsbrott - En undersökning av det straffrättsliga skyddet för barn i våldsamma miljöer och de rättsvårdande myndigheternas hantering av brottet

Sammanfattning: Barns bevittnande av brott mellan närstående är ett problem som flera gånger diskuterats inom svensk straffrätt. De bevittnande barnen riskerar att påverkas psykiskt och fysiskt på kort såväl som på lång sikt och en kriminalisering av att utsätta barn för ett sådant bevittnande har berörts av lagstiftarna vid flera tillfällen. Lagstiftaren har tidigare inte ansett att en kriminalisering har varit påkallad utan har i stället infört andra straffrättsliga skydd för de bevittnande barnen. År 2018 aktualiserades frågan om kriminalisering igen och efter en utredning röstade riksdagen igenom ett lagförslag som skulle kriminalisera barns bevittnande av brott mellan närstående år 2021. Det nya barnfridsbrottet finns i 4 kap. 3 § BrB och medför straffansvar för en person som utsätter ett närstående barn för att bevittna ett av flera uppräknade brott mot en annan närstående till barnet. Barnfridsbrottet trädde i kraft den 1 juli 2021 och har prövats av domstol många gånger sedan dess. I samband med kriminaliseringen aktualiseras frågan hur det straffrättsliga skyddet för barn i våldsamma miljöer förändrats genom införandet av barnfridsbrottet samt huruvida det råder rättslikhet vid den juridiska hanteringen av brottet eller ej. Resultatet av denna utredning visar att det straffrättsliga skyddet har stärkts för de flesta barn som lever i våldsamma miljöer. Ett undantag är de barn som bevittnat brott men endast varit närstående till antingen gärningspersonen eller brottsoffret. Dessa barn hade tidigare rätt att ansöka om brottsskadeersättning men omfattas inte av den nya bestämmelsen och blir, då rätten till brottsskadeersättning har tagits bort, skyddslösa genom införandet av barnfridsbrottet. Undersökningen visar också vissa skillnader i hur barnfridsbrottet hanteras av rättsvårdande myndigheter. Skillnaderna berör frågor om konkurrens, skadeståndsstorlek och vem som är att anse som barnets närstående.