Fondförvaltares riskhantering av företagsobligationer : En kvalitativ studie utifrån den kumulativa prospektteorin

Sammanfattning: Sammanfattning Beteendeekonomi var fram till år 1979 ett forskningsämne som saknade större motsättningar. Sedan 1700-talet var den allmänna uppfattningen att de beslut som individer fattade under risk var baserade på ett rationellt beteende. Daniel Kahneman och Amos Tverskys åsikt var polär mot den tidigare forskningen och baserat på deras kritik mot föregående studier inom beteendeekonomi presenterade de år 1979 prospektteorin, en teori som senare renderade i nobelpriset. Därefter har teorin utvecklats och år 1992 publicerade Tversky och Kahneman den kumulativa prospektteorin. Den kumulativa prospektteorin (1992) baseras på att individer frångår objektiva sannolikheter och istället utgår beslut från subjektiva preferenser och därav ett irrationellt beteende. Kahneman och Tversky ansåg att rationella individer inte alltid fattar beslut baserat på vilket alternativ som genererar den högsta nyttan utan tidigare erfarenheter och upplevelser resulterar i att individer agerar annorlunda. Ett flertal studier har funnit empiriskt bevis för att den kumulativa prospektteorin är applicerbar på investerare, däribland på förvaltare inom fonder samt inom private banking. Denna studies syfte är att med hjälp av tolv kvalitativa intervjuer erhålla en djupare förståelse huruvida den kumulativa prospektteorin är applicerbar på svenska fondförvaltare med inriktning på företagsobligationer. Samtidigt som allmänheten enligt de intervjuade förvaltarna tenderar att ha bristfälliga kunskaper gällande risker associerade till företagsobligationer anser många journalister, bland annat på grund av de förväntade räntehöjningarna, att obligationsmarknaden befinner sig i en bubbla. Detta gör företagsobligationsmarknaden intressant att undersöka. Studiens slutsats är att förvaltarna, i likhet med den kumulativa prospektteorin, agerar irrationellt vid investeringsbeslut. Detta på grund av att förvaltarna ger indikationer på att de inte enbart investerar i de företagsobligationer som genererar den högsta nyttan, det vill säga avkastning, utan tar stor hänsyn till risker kopplade till företagsobligationer. I likhet med teorin tenderar förvaltarna att hantera likviditetsproblematiken och kreditrisken i enlighet med den kumulativa prospektteorin. Vidare är studiens slutsats att förvaltarna, i kontrast till den kumulativa prospektteorin, övervärderar en redan hög sannolikhet för att ränte- och inflationsrisken ska påverka fonderna negativt. Dessutom ges indikationer att förvaltarna, i likhet med teorin, agerar riskavert mot vinster, men i kontrast till teorin, agerar de också riskavert mot förluster. Detta stöds bland annat genom att majoriteten av förvaltarna agerar med en hög grad av försiktighet samt deras bemötande av kreditrisk.