Att vara tillsammans - en mänsklig rättighet? : Tre pedagogers syn på sitt arbete med inkludering av barn i behov av särskilt stöd, med fokus på autism

Sammanfattning: Studiens syfte var att skapa en förståelse för- och belysa hur pedagoger inom förskolans verksamhet tänker kring, och beskriver sitt arbete med inkludering av barn med diagnoser inom autismspektrumet. Studien syftade även till att genom beskrivandet av förskoleverksamheter och pedagogers arbetssätt ge inspiration till, samt öka förståelsen för arbetet med inkludering av barn med diagnoser inom autismspektrumet i förskolans verksamhet. Valet gjordes att fokusera studien på oorganiserade leksituationer där barn är tillsammans. Studien utfördes med utgångspunkt i en kvalitativ metod. Data samlades in med hjälp av Stimulated recall, vilket innebär videoupptagningar som sedan utgjorde underlag till efterföljande kommentardel. Metoden kompletterades med intervjuer som genomfördes i en semistrukturerad form. Insamlad data har tolkats och analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv. Under granskningen av studiens insamlade data, i relation till studiens centrala frågeställningar, framträdde olika mönster bland respondenternas kommentarer och intervjusvar. Då det gäller synen på inkludering och arbetsmetoder framträdde två mönster som vi benämnde inkluderingens självklara varande – fokus på barnet i gruppen samt exkluderingens betydelse för inkludering – fokus på det enskilda barnet. Beskrivning av miljöns utformning samt vikten av utbildning har redovisats under rubriken ”Beskrivning av inkluderingens förutsättningar”. Pedagogerna beskrev inkludering som något självklart. Pedagogerna framhöll även att en rad exkluderande åtgärder var nödvändiga för genomförandet av lyckade inkluderingsinsatser. Vidare framkom i studien att samtliga pedagoger ansåg den fysiska miljön avseende rumslig planering, materialutbud och dess presentation samt psykosocial miljö som avser förhållningssätt, bemötande och upprättande av arbetsmetoder vara av betydande vikt för inkluderingsinsatserna. Studien har visat att inkluderingsarbetet är komplext, det kan innefatta såväl inkluderande arbetsmetoder som utgöras av en rad exkluderande åtgärder. Åtgärderna som syftar till att diagnostisera barns brister och svårigheter kan även ligga till grund för att skapa så bra förutsättningar som möjligt i syfte att understödja barn att vara tillsammans i meningsfull samvaro med andra. Är det möjligt att inte betrakta exkludering och inkludering som två motsatser? Kan man tänka sig att dessa två olika typer av insatser kan vara två sidor av samma mynt? Kanske är det till och med så att det ena inte utesluter det andra, utan de bägge inriktningarna kan vara tätt sammanflätade med varandra och tillsammans utgöra ett bra insatsunderlag för inkluderingsarbetet med barn med diagnos inom autismspektrumet.