Marinduques sårbarhet för klimatförändringar och gruvbrytning : En litteraturstudie om påfrestningarna på den filippinska ön Marinduque

Sammanfattning: Små öar har kännetecken som gör dem särskilt sårbara för påfrestningar orsakade av klimatförändringar, och Marinduque är inget undantag. Marinduques miljö är fortfarande kontaminerad efter 27 års metallbrytning samt en av Filippinernas största gruvincidenter som ännu inte återställts. Marinduques samhälle är påverkad av en fattigdom som kan göra det särskilt sårbara för yttre påfrestningar. Studien är en litteraturbaserad sådan som syftar på att utreda hur Marinduque specifikt kan väntas påverkas av klimatförändringar, samt att studera vilken påfrestning metallkontaminering från gruvbrytning innebär för ön. En sådan översikt kan vidga förståelsen kring hur dessa två faktorer tillsammans kan påverka Marinduques samhälle, om det finns en risk att de förstärker varandras effekter eller en möjlighet att de minskar dem. Arbetet är en litteraturstudie och avgränsningar gjordes till att undersöka Marinduques jordbruk, kustområden och marina resurser, samt vattenresurser. Marinduque kommer påverkas av klimatförändringar på flera sätt och orsaka en påfrestning för samhället. Jordbrukets produktivitet kommer till största trolighet minska på grund av klimatförändringar, och detta kommer drabba den stora andel invånare som har jordbruket som sin huvudsakliga försörjningskälla. Fiskerinäringen har likväl en stor betydelse för invånare och kommer också påverkas av klimatförändringar då både fiskbestånd och livsmiljöer, så som korallreven, drabbas. Vattenresurserna väntas minska under torrperioderna, och Marinduques vattenhushållning är generellt inte redo för ett förändrat klimat. Vidare förväntas extremväder öka både sett till frekvens och intensitet till följd av klimatförändringar, och ekosystem som vanligtvis ger ett skydd för dessa extremväder tros likväl de försvagas till följd av ett förändrat klimat. Marinduques jordbruk, marina miljö och vattenresurser har alla påverkats av metallkontamineringen på olika sätt. Metallernas beteendemönster i jord och vatten påverkar metalltillgängligheten och på så sätt dess spridning på ön. Öns dominerande jordart är lera och detta både kan hämma och bidra till metallspridningen. Jordbruket kan vid konstbevattning riskera att sprida metallerna till områden som inte har en förorenad mark. Fiskbestånd har minskat efter de största gruvincidenterna inträffade, då både viktiga korallrev och mangroveskogar i Marinduques marina miljö påverkats av metallkontamineringen. Vattentillgängligheten har också minskat då öns två största floder är förorenade av gruvbrytningen. Upptag av dessa metaller genom både grödor från kontaminerad mark, fiskar från kontaminerade kustmiljöer, och kontaminerad vatten innebär en risk för metallackumulering hos invånare. Detta kan resultera i att människohälsan på ön försämras om halterna når skadliga nivåer. Sammanfattningsvis kan slutsatsen dras att klimatförändringarna och metallkontamineringen på flera sätt förstärker varandras effekter på både Marinduques jordbruk, kustområden och marina resurser, samt vattenresurser.