Några problem avseende återbäringskrav i samband med olovliga värdeöverföringar

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar i huvudsak tre mer eller mindre avgränsade problem med anknytning till återbäringsinstitutet i 17 kap ABL. Ett grundläggande problem med regleringen av värdeöverföringar är att de ofta upptäcks långt efter att de genomfördes, vilket ger upphov till en viss typ av problem. Den första problemställningen som behandlas rör värderingsfrågor. De frågetecken som finns i denna del rör främst utdelning av sak. Vad är det egentligen som ska återbäras? Räcker det att saken återbärs eller ska en eventuell värdeförändring också kompenseras. Är det möjligt att istället behålla saken och ersätta sakens värde? Sammanfattningsvis kan konstateras att rättsläget är oklart men att majoriteten i doktrinen är överens om att en viss kompensation för värdeförändring ska tillkomma bolaget. Huvudregeln är vidare att det är själva saken som ska återbäras och en värdeersättning är endast möjlig i undantagsfall. Den andra problemställningen som behandlas rör preskription. Preskriptionstiden för värdeöverföringar följer allmänna regler om preskription och denna inträffar således efter tio år. Värdeöverföringar sker ofta mellan bolag inom samma koncern. Vad gäller för preskription mellan bolag i sådan intressegemenskap? I ett tidigare rättsfall har en värdeöverföring mellan bolag i intressegemenskap, inte i direkt koncernförhållande, prövats och preskription befunnits löpa mellan bolagen. Dock kunde intressegemenskapen innebära att kraven på preskriptionsavbrott sattes lägre. I ett fall som prövats av Högsta domstolen under hösten 2011 aktualiserades en liknande situation mellan bolag i samma koncern. Högsta domstolen konstaterade att preskription kan löpa mellan bolag i samma koncern. Frågan om preskriptionsavbrott prövades inte då detta ”ostridigt” inte hade skett. Den tredje problemställningen i uppsatsen avser talerätt. Tanken är att talan om återbäring till bolaget ska ske från bolagets sida. Normalt sett förs talan genom styrelsen eller om bolaget är i konkurs, konkursförvaltaren. I uppsatsen behandlas borgenärers och aktieägares talerätt och frågan om dessa har någon möjlighet att föra talan om återbäring. Sammanfattningsvis kan konstateras att deras möjligheter att föra talan för bolagets räkning är försnillande små.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)