Praktisk strålsäkerhet vid röntgen av smådjur : en enkätundersökning

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Clinical Sciences

Författare: Karolina Falk; [2016]

Nyckelord: praktiskt strålskydd; sekundärstrålning;

Sammanfattning: Syftet med detta kandidatarbete är att utföra en enkätstudie som sammanfattar hur djurhälsopersonal ute i den kliniska verksamheten arbetar med praktiskt strålskydd vid röntgen och bilddiagnostik av smådjur. Arbetet ska även belysa varför det är viktigt att djurhälsopersonal arbetar för att minska den sekundärstrålning som uppstår vid varje röntgenundersökning. En enkätstudie genomfördes där 51 personer verksamma som djurhälsopersonal deltog. Enkäten bestod av elva frågor och ett antal följdfrågor. Frågorna berörde till största del arbetssättet kring det praktiska strålskyddet men delade även in respondenterna efter yrkeskategori och utbildning. Enkäten utformades via Netigate och skickades ut via e-post till deltagarna. Resultatet redovisades deskriptivt och visade att det var yrkeskategorierna legitimerade djursjukskötare och djurvårdare på utökad nivå som vanligtvis utför röntgen inom djurens hälso- och sjukvård. Inga tydliga samband kunde ses mellan vilken yrkes- eller utbildningskategori som använde vilken typ av personlig skyddsutrustning. De vanligaste skyddskläderna djurhälsopersonal erbjöds på sina arbetsplatser var blyförkläde, tyroideaskydd och blyhandskar. Blyskyddsglasögon erbjöds sällan. Användandet var vanligtvis kombinationen av blyförkläde och tyroideaskydd. Strålsäkerhetsmyndigheten uttrycker att röntgenpersonal i största möjliga mån ska befinna sig utanför röntgenrummet vid undersökningen. Även om de flesta av respondenterna i denna studie kunde manövrera undersökningen utanför röntgenrummet, så valde elva att alltid befinna sig inne i rummet och 27 valde att befinna sig inne i rummet vid hälften av undersökningarna. Inom litteraturen framkommer det att förutom ett konsekvent användande av personlig skyddsutrustning krävs att röntgenpersonalen arbetar aktivt för att minska sekundärstrålning. Detta görs genom att använda så låga exponeringsvärden som möjligt vid röntgenundersökningarna och att avskärma primärstrålfältet i största möjliga mån. Ett övervägande bör även göras om en röntgenundersökning behöver genomföras, eller om undersökningen går att göra med andra diagnostiska metoder.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)