Idrottens straffrättsliga särart - Om straffansvar vid våld mellan idrottsutövare

Sammanfattning: I dagens samhälle har våld mellan idrottsutövare blivit en alltmer naturlig del av idrotten. Dessa våldshandlingar mellan idrottsutövare vid idrottsutövning brukar kallas för kvalificerat idrottsvåld och uppfyller i många fall rekvisiten för misshandelsbrott enligt den allmänna rättsordningen. Det är däremot sällan fallen av kvalificerat idrottsvåld tas upp till prövning i allmän domstol och i de fall domstolsprövning blir aktuell, är det sällan straffansvaret tillämpas fullt ut. Denna särbehandling har gett upphov till frågan huruvida regleringen av straffansvar vid kvalificerat idrottsvåld är lämplig eller inte, vilket denna uppsats syftar till att belysa. Frågan har i uppsatsen problematiserats utifrån två aspekter. Dels förhållandet att fall av kvalificerat idrottsvåld som huvudregel inte ska prövas i allmän domstol och dels domstolsväsendets bedömning av straffansvar i de fall som ändå domstolsprövats. Det råder en uppfattning om att idrottsrörelsen är en självständig verksamhet som ska vara oberoende av rättslig iblandning. Idrottsrörelsen har därför utvecklat ett internt normsystem, enligt vilket idrottsutövarens våld mot sin motspelare ska bedömas av idrottsdisciplinen själv i första hand. I de fall det kvalificerade idrottsvåldet prövas i allmän domstol har ansvarsfrihetsgrunderna social adekvans och samtycke, som utvecklats i doktrin samt praxis respektive finns stadgad i brottsbalken, fått betydelse för straffansvaret. Regleringen har visat sig innebära både fördelar och nackdelar, för såväl brottsoffret som gärningspersonen. Särbehandlingen av det kvalificerade idrottsvåldet motiveras främst med de positiva effekterna som idrotten bidrar med i samhället. Samtidigt får brottsoffrets skyddsintresse, vilket den allmänna rättsordningen i detta fall är tänkt att skydda, ge vika. Svaret på frågan om den nuvarande straffansvarsregleringen för kvalificerat idrottsvåld bör revideras har visat sig svårbesvarad men lämpligheten av den intresseavvägning som gjorts måste ändå ifrågasättas.