Språkutvecklande arbetssätt i matematik : Lärares val och användning av pedagogiska verktyg

Sammanfattning: Elever som av någon anledning saknar bredd och djup i sitt ordförråd möts av stora utmaningar i skolans matematikundervisning. Språkliga hinder begränsar elevernas kunskapsutveckling. Lärare är bra på att undervisa om ämnesbegrepp men ofta vållar det så kallade skolspråket, eller kunskapsspråket, större problem för eleverna. Skolspråk är mer än bara ämnesord och syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur lärare kan främja språkutveckling i matematik genom val och användning av språkfrämjande pedagogiska verktyg i undervisningen.   Teorin bakom studien är främst det sociokulturella utvecklingsperspektivet. Begrepp som mediering, scaffolding och närmaste utvecklingszonen används för att förstå språkutveckling i matematikklassrummet. Utöver det presenteras interdependenshypotesen och transspråkande som båda är teorier som ser flerspråkighet som en resurs för lärande, samt cirkelmodellen som utvecklats för att vara ett språkutvecklande arbetssätt. Tidigare forskning visar att språk är förutsättning för kunskap i alla ämnen och för begreppsbildning i matematik.   Studien har genomförts med semistrukturerade intervjuer av fem grundskollärare i årskurs 1-3. Resultatet visar att lärare använder många olika pedagogiska verktyg som de anser är språk- och kunskapsutvecklande för sina elever och hur lärarna utifrån sina erfarenheter av dessa verktyg planerar sin matematikundervisning. Det visar sig att lärare använder cirkelmodellen som kooperativt pedagogiskt verktyg. En slutsats från intervjuerna är att cirkelmodellen, som ursprungligen utvecklades för att undervisa om olika textgenrer, enligt lärarna kan användas språkutvecklande även i matematikundervisningen. Förslag till vidare forskning är att studera hur de högre årskurserna i grundskolan arbetar med språkutveckling i matematikundervisning och hur matematikämnet skulle kunna samarbeta mer med svenskämnet.