Avbrottsförsäkring och skadebegränsning – en undersökning av det försäkrade företagets plikt att agera för att begränsa verkningarna av ett avbrott

Sammanfattning: Genom att teckna en avbrottsförsäkring kan ett företag skydda sig mot de inkomstförluster som riskerar att uppstå om verksamheten drabbas av ett avbrott. För att full försäkringsersättning ska utgå vid ett avbrott fordras emellertid att det försäkrade företaget inte, i strid med 8 kap. 11 § försäkringsavtalslagen (FAL), förvärrat det inträffade försäkringsfallet eller åsidosatt sin plikt att, enligt 8 kap. 13 § och 4 kap. 7 § FAL, minska den inträffade skadan. Om det försäkrade företaget förhåller sig helt eller åtminstone delvis passivt under ett avbrott, uppkommer frågan om hur denna passivitet ska bedömas. Syftet med uppsatsen är således att utreda frågan hur det försäkrade företaget måste agera för att uppfylla de ovan nämnda lagrummens krav på skadebegränsning vid ett inträffat avbrott, för att inte tvingas vidkännas en nedsättning av försäkringsersättningen. De försäkringsvillkor som allmänt gäller för avbrottsförsäkring är tämligen komplicerade och en första del av uppsatsen ägnas således åt att undersöka hur dessa villkor påverkar den försäkrades möjligheter att agera skadebegränsande. Härvidlag framgår det av uppsatsen att det försäkrade företaget kan begränsa sin ersättningsgilla förlust dels genom att vidta åtgärder för att upprätthålla eller återuppta driften under avbrottet, dels genom att sänka sina fasta kostnader. Även om rättsläget framstår som något oklart, tycks det försäkrade företagets underlåtenhet att vidta tillräckliga skadebegränsande åtgärder vid ett inträffat avbrott huvudsakligen vara att bedöma mot räddningsplikten enligt 8 kap. 13 § och 4 kap. 7 § FAL. Härvidlag intas ståndpunkten i uppsatsen att den försäkringsrättsliga räddningsplikten är underkastad en rimlighetsavvägning, vars innebörd vid avbrottsförsäkring delvis kan hämtas analogivis från vad som gäller för den inomkontraktuella skadebegränsningsplikt som kommer till uttryck i 70 § 1 st. köplagen. Ett viktigt ställningstagande i uppsatsen är att det försäkrade företaget i betydande utsträckning har rätt att prioritera sina egna intressen framför försäkringsbolagets, om en intressekollision uppstår i en avbrottssituation. Av stor betydelse för räddningsplikten vid avbrottsförsäkring är också försäkringsvillkorens reglering av rätten till ersättning för så kallade räddningskostnader. Denna kostnadsersättning tycks ofta kunna neutralisera intressekonflikter som annars skulle föreligga och därigenom medföra att vissa kostsamma räddningsåtgärder framstår som rimliga att kräva. Räddningsplikten innefattar även vissa subjektiva rekvisit för att en nedsättning av försäkringsersättningen ska kunna äga rum. Det centrala i subjektivt hänseende torde vara frågan om huruvida företaget kan tillräknas en insikt om att det var möjligt att företa en viss skadebegränsande åtgärd eller ej. Avslutningsvis framstår det som att försäkringsbolaget, genom en aktiv skadereglering, i betydande utsträckning kan påverka innebörden av det avbrottsförsäkrade företagets räddningsplikt.