Det gröna kulturarvet : grönstruktur inom riksintresse för kulturmiljövården i Stockholms stad

Sammanfattning: Riksintresset för kulturmiljövården syftar till att så långt som möjligt skydda mot påverkan av kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Miljöbalken, som utgör grunden för riksintresse för kulturmiljövården, hävdar att grönstrukturen inom och i närheten av tätorter särskilt bör tas i beaktning. Stockholms be-byggda ytor ökar, delvis på bekostnad av stadens grönstruktur. Utförliga strategier i Stockholm stads översiktliga planering för de riksintressanta kulturmiljöerna är något som saknas, framförallt för grönstruktur inom des-sa områden. Samtidigt existerar grönstruktur i olika form som element i alla Stockholms riksintressen för kulturmiljövården. Under de första tjugo åren som riksintressena varit med i Stockholms översiktliga planering har fokus skiftat från bebyggelse till miljön som helhet. De oklara strategierna för riksintressanta kulturmiljöer i Stockholm verkar resultera i en inkonsekvens hantering av dess grönstruktur. Fördjupade om-rådesstudier i Berzelii Park – en park i innerstaden från 1850-talet – och i Vällingby – bostadsområde från 1950-talet – visar hur både inställningen till riksintresset och påverkan på grönstrukturen varierar från olika projekt. På grund av detta är det svårt att få ett svar på hur hanteringen av grönstruktu-ren påverkar riksintressen för kulturmiljövården. Beroende på vilken beva-randeteori som tillämpas, har autenticiteten olika betydelse. Landskapsupp-levelse i en kulturmiljö kan i sin tur hänga ihop med dess autenticitet. Följande arbete har haft som mål att beskriva och dokumentera hanteringen av grönstrukturen i Stockholms riksintressanta kulturmiljöer. Ett ytterligare mål har varit att diskutera vad hanteringen av grönstruktur kan innebära för bevarande av, autenticiteten hos och landskapsupplevelsen i dessa miljöer. Syftet är att kunna bidra till arbete rörande grönstrukturen i Stockholms riksintressen för kulturmiljövården, och att få en djupare förståelse för grön-strukturen som en del av Stockholms bebyggelse- och kulturmiljö. Arbetet har en uppdelning i tre faser, där de förstå två faserna bygger på dokument-studier om, och fältstudier i Stockholms riksintressen för kulturmiljövården. Fältstudierna har bland annat resulterat i en kulturhistorisk bedömning av grönstrukturen i de utvalda områdena för fördjupade studier: Berzelii Park och Vällingby. Den tredje och sista fasen baseras på en kvalitativt analyse-rad litteraturstudie av författare med bakgrund i bland annat geografi, beva-rande och landskapsarkitektur.