Psykisk ohälsa är inte ett socialt problem : En kritisk diskursanalys av förarbeten och prejudicerande domar gällande rekvisitet ”annat socialt nedbrytande beteende” i 3 § LVU

Sammanfattning: Flickor är överrepresenterade inom vård enligt LPT medan dubbelt så många pojkar som flickor omhändertas enligt 3 § LVU. Utifrån att socialtjänstens arbete med tvångsvård av barn och unga vilar på LVU finner vi det relevant att undersöka den motsättning som framträder mellan en neutral lagtext och könsskillnader i tillämpningen. Syftet med studien är att undersöka hur pojkars och flickors psykiska ohälsa och sociala problem framställs i förarbeten till LVU och i prejudicerande domar gällande rekvisitet “annat socialt nedbrytande beteende”. Faircloughs kritiska diskursanalys utgör såväl en teoretisk aspekt som ett metodologiskt tillvägagångssätt i studien. I kombination med diskursanalysen har vi applicerat ett genusperspektiv utifrån Butlers teorier. Studiens resultat visar att sociala problem porträtteras som externaliserade problem i dokumenten och att psykisk ohälsa framställs som en förklaring på denna problematik. Rekvisitet “annat socialt nedbrytande beteende” innefattar inte internaliserade problem vilket tyder på att förarbetena är konstruerade utifrån en normativ föreställning om tonårspojken. Detta riskerar att exkludera tonårsflickors erfarenheter. Dessutom finns en risk att pojkars internaliserade problem inte uppmärksammas av socialtjänsten eftersom dessa problem inte är i enlighet med en normativ föreställning om pojkar som utåtagerande och aggressiva. Analysen indikerar även att flickor och pojkar som uppvisar externaliserade problem tolkas utifrån könsstereotypa förväntningar, vilket riskerar en ojämlik rättstillämpning.