Ständiga förbättringar genom teorin kring single- och double-loop learning : En fallstudie av Skanskas arbetssätt och strukturer

Sammanfattning: Vilket arbetssätt är det bästa för att samla in all den information och erfarenhet som en organisations medarbetare har personbundet? Hur sprids informationen ut genom hela organisationen. Tidigare studier och examensarbeten har forskat kring just dessa frågor, erfarenhetsåterföring och kontinuerlig förbättring. Detta är ämnen som fortfarande är väldigt aktuella inom branschen då det än idag inte fungerar fullt ut.   Studien har genomförts i samarbete med Skanska Sverige. Undersökningen har fokuserat på hur organisationen kan jämföras med en lärande organisation och undersöker tre viktiga forskningsfrågor; Forskningsfråga 1: Hur ser erfarenhetsåterföringen bland medarbetarna ut idag? 2. Är PiV-möten ett bra verktyg för erfarenhetsåterföring?  3. Kan strukturen för PiV-möten kopplas ihop med teorin kring single- och double-loop learning? Den andra frågan fokuserar på en av de viktigaste strukturerna i företaget kring erfarenhetsåterkoppling. Detta kallas PiV-möten, Projekt i världsklass-möten.   Syftet med studien är att utvärdera Skanska Sveriges arbete med erfarenhetsåterföring idag och hur den eventuellt skulle kunna utvecklas. Genom observationer fastställa om det finns delar i flödet av erfarenheter som inte fungerar till sin fulla potential vilket leder till att erfarenheterna inte sprids inom hela organisationen. Syftet är även att utvärdera PiV-möten och om dessa möten är ett bra verktyg för erfarenhetsåterföring.   Studien har genomförts som en kvalitativ studie och har fokuserat på en stor region i Sverige. Sju intervjuer hölls varav sex av dem var så kallade semi-strukturerade intervjuer och en av dem var en noll-intervju för att skapa en förståelse kring organisationens arbete med erfarenhetsåterföring.   Resultatet visar två huvudsakliga brännpunkter för organisationen. En är att vara tydligare med syftet kring PiV-mötena, då nås det mest effektiva resultatet (Blomé, 2000). Detsamma gäller att vara tuff för de som inte når nivå 4 i PiV-kartan utan en skälig anledning, misstag får göras men det måste ske ett lärande från misstaget och det bästa lärandet är att möta en konsekvens av handlandet (Albinsson, 1998). Det andra huvudsakliga är att se till att de resultat och erfarenheter som plockas upp på alla PiV-möten verkligen når till organisationens ”topp” och därmed skapar en double-loop learning.   Rekommendationen är att se till att PiV-mötena som sker runtom i hela Sverige sedan reser vidare genom hela organisationen och inte stannar på regional nivå. Utifrån den studerade regionen verkar erfarenhetsåterföringen inom regionen och mellan den närliggande regionen fungera väldigt bra. Det ska fungera bra för hela Skanska Sverige, för hela organisationen, för att Skanska Sverige ska klassificeras som en lärande organisation utifrån single- och double-loop teorin.