SJUKSKÖTERSKORS UPPFATTNING OM BARNS MÖJLIGHET TILL AUTONOMI I FÖRHÅLLANDE TILL DERAS MOGNAD INOM BARN OCH UNGDOMSPSYKIATRISK DYGNSVÅRD

Sammanfattning: Barns rätt till autonomi skall enligt Patientlagen bedömas i förhållande till deras mognad. Studiens syfte var att undersöka hur sjuksköterskor uppfattar barns möjlighet till autonomi i förhållande till mognad inom barn- och ungdomspsykiatrisk dygnsvård. Studien var en kvalitativ intervjustudie med fenomenografisk ansats. Dess resultat visar att det fanns en variation i uppfattningarna av barns möjlighet till autonomi i förhållande till mognad eftersom det fanns en stor variation av definitionen av mognad. Dygnsvården och dess tillhörande organisatoriska faktorer uppfattades framförallt som både hindrande och gynnande för barnets mognad och möjlighet till autonomi. Även familjeinverkan uppfattades begränsa barns möjlighet till autonomi i relation till mognad. Det uppfattades också omöjliggöras, begränsas eller på annat sätt ändras av personliga faktamässiga variabler eller psykologiska karaktärsdrag hos barnet. Bristen på tydlighet kring barns möjlighet till autonomi i relation till mognadsgrad riskerar att omvårdnaden av barn kan bli lidande då de bedöms på orättvisa premisser. Utifrån ett rättsperspektiv riskerar det att leda till brister i vården. Autonomi i relation till mognadsgrad hos barn inom psykiatrisk dygnsvård tycks outforskat och därigenom inte implementerat hos sjuksköterskor.