Att förändra med moral: Konsten att utnyttja utrikespolitik som medel för den inhemska opinionen.

Sammanfattning: Det skedde i mitten av sextiotalets Sverige en remarkabel förändring i den svenska utrikespolitiken. En aktivering tog form som innebar ett större svenskt deltagande internationellt. Det yttrade sig framförallt i en stark moralisk hållning med kritik som vapen. Vi frågar oss om aktiveringen kan betraktas som ett sätt att ta fokus från inrikesproblem. Är förändringen en taktik av Socialdemokraterna för att stärka sin maktposition? Genom en ?mest lika?-analys jämför vi perioderna 1945-1964 och 1965-1976 för att hitta förklaringar till förändringen. I vår analys menar vi att vanliga förklaringar som radikalisering, världens struktur och Olof Palmes personlighet inte ensamma räcker för att förklara förändringen. Vi påstår istället att en aspekt av den moraliska hållningen var att den nyttjades för att lösa inrikesproblem. Det är troligt att Socialdemokraterna delvis använde utrikespolitiken som taktik för att locka och behålla väljare.