”Barns tid med sina föräldrar och utsattheten för brott” : En kvantitativ studie om sambandet mellan barns tid med sina föräldrar och barnens utsatthet för brott.

Detta är en Kandidat-uppsats från Stockholms universitet/Sociologiska institutionen

Sammanfattning: Trots att barns relation till sina föräldrar har tillmätts stor betydelse i flera teorier om brottsutsatthet har ingen svensk- eller engelskspråkig studie undersökt sambanden mellan barns tid med sina föräldrar och barnens utsatthet för brott. Genom logistisk regression av enkätsvaren från 1 248 svenska barn mellan 10 och 18 år och  deras föräldrar undersöks två hypoteser: 1) att tiden som barn och unga har med sina föräldrar är negativt korrelerad till utsatthet för brott och 2) att detta samband kvarstår men försvagas efter kontroller för klass och ekonomisk status. Av studien framgår ett signifikant och tydligt samband mellan upplevd föräldratid och brottsutsatthet. Oddsen att utsättas för brott är lite mer än två gånger högre för barn som upplever minst tid med sina föräldrar jämfört med barn som inte upplever tidsbrist med någon av sina föräldrar. Sambandet är tydligt även efter kontroll för ålder, kön, konflikter inom familjen, familjetyp samt relativ fattigdom. Sambandet påverkas inte i någon större grad av klass, vilket kan ha att göra med att den uppmätta brottsutsattheten inkluderar stöldbrott. Resultaten tolkas utifrån livsstilsteori och routine activity theory, i linje med det som kallas L-RAT-framework samt Hirschis teori om social kontroll.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)