Barnmisshandel- myndigheternas handläggning

Sammanfattning: Sverige är ett föregångsland vad avser synen på barnaga. Redan 1962 avskaffades skolagan och 1979 förbjöds aga i hemmet. 1982 lades misshandel på enskild plats under allmänt åtal, vilket var en viktig händelse mot den barnaga som förekom i hemmen. Även 1990 är ett viktigt år för barnens skydd, då tillkom nämligen FN: s Barnkonvention. Förbudet mot aga finns i Föräldrabalken 6:1 men något straffstadgande är inte knutit till förbudet. I stället är det misshandelsbrottet i 3:5 BrB som blir tillämpligt då ett barn har blivit misshandlat. Även en del andra brott såsom till exempel grov fridskränkning och olaga hot kan bli aktuella. Någon enhetlig definition av begreppet barnmisshandel finns inte men i Barnkonventionens nittonde artikel finns en av de många olika definitioner som upprättats. I de flesta definitioner av barnmisshandel anses såväl fysisk som psykisk misshandel ingå, liksom kravet på att förövaren ska vara en vuxen människa. Det är oftast flera orsaker som ligger bakom en förälders misshandel av sitt barn. Exempel på faktorer som spelar in är ekonomisk kris, social isolering, personliga egenskaper hos förövaren samt samhällsklimatet. För att upptäcka barnmisshandel finns det en del tecken att vara uppmärksam på. Det är dock viktigt att komma ihåg faktumet att de skador som misshandeln ger kan vara av vitt skilda slag. Alltifrån blåmärken till grava hjärnskador kan förekomma. Olika tecken på barnmisshandel kan dock observeras, till exempel att skadans art inte stämmer överens med det uppkomstsätt som anges av föräldrarna och att barnet uppvisar multipla och upprepade skador. Det är viktigt att komma ihåg att alla barn inte reagerar på samma sätt då de blivit misshandlade. En del blir inåtvända och drar sig undan omvärlden, medan andra får ett utåtriktat beteende där aggressiva inslag är vanligt. De brottsrubriceringar som kan bli aktuella när barnmisshandel har uppdagats, är flera men misshandel i 3:5 BrB och grov misshandel i 3:6 BrB är de vanligast förekommande. Ytterligare brott är vållande till kroppsskada, framkallande av fara för annan, olaga tvång samt olaga hot för att nämna några. Kommittén mot barnmisshandel har i sitt slutbetänkande SOU 2001:72 tagit upp frågan om ett fristående barnmisshandelsbrott bör införas. Kommittén ställer sig dock negativ till ett sådant förslag och i vissa avseenden delar jag kommitténs uppfattning. Att myndigheternas handläggning skulle kunna förbättras med hjälp av ett sådant brott har jag svårt att se. De flesta fall av barnmisshandel blir kända genom att de kommer in till socialtjänsten som första myndighet. Det vanligaste sättet för uppkomsten av ett ärende hos socialnämnden är att en anmälan görs från en myndighetsperson eller en enskild person. I 14:1 SoL finns regler om vilka personer som omfattas av anmälningsplikt avseende barnmisshandel. Allmänheten rekommenderas att anmäla misshandel och annan vanvård som den känner till men någon skyldighet finns ej. En anmälan kan även göras till polisen och då så sker har polisen en skyldighet att underrätta socialtjänsten om det kan antas att insatser från socialtjänstens sida kan vara nödvändigt. En anmälare som inte är anmälningsskyldig enligt 14:1 SoL, kan vara anonym men om han väljer att uppge sitt namn, får detta inte hemlighållas för den person anmälan avser, om inte starka skäl finns. Bestämmelserna om socialnämndens handläggning finns i socialtjänstlagen, SoL, med kompletterande regler i förvaltningslagen, FL. Under en utredning kan det bli nödvändigt för socialnämnden att samråda med andra myndigheter som till exempel polisen och barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Sistnämnda verksamhet kan kopplas in då en barnpsykiatrisk utredning behövs av barnet. Om akut risk finns för att barnet skadas till hälsa eller utveckling, och vårdnadshavarens samtycke saknas, kan socialnämnden besluta om att barnet ska tvångsomhändertas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Sådan vård fortgår tills det att socialnämnden ansöker till länsrätten om vård eller då rätten avgjort sådan fråga. Socialnämnden kan även besluta att vården ska upphöra. Vissa krav kan enligt lag ställas på den sociala utredningen. Bland annat ska socialnämnden dokumentera allt som förekommer i utredningen och foga detta till övriga handlingar. Både utredningens inledande och avslutande (genom beslut) ska således antecknas. Likaså är det viktigt att dokumentationen inte dröjer alltför länge från aktuell händelse. Det ska hela tiden vara möjligt att följa utredningens gång. Ett annat krav som kan ställas på utredningen är att denna måste bedrivas skyndsamt och vara slutförd inom fyra månader. Då beslut ska fattas i ett ärende, delegeras oftast beslutanderätten från nämnden till ett underordnat utskott eller en ledamot. Dock kvarstår ansvaret för att beslut fattas hos socialnämnden eftersom denna är ytterst ansvarig för den verksamhet som bedrivs inom nämnden. Beslutet som fattas ska vara motiverat och det ska delges den enskilde det berör samt till beslutet ska fogas en besvärshänvisning. Handläggningen hos polisen följer allmänna regler om förundersökning. En del speciella bestämmelser om just barnmisshandelsbrott finns dock och ett exempel på detta är att sådana ärenden oftast handläggs med förtur. På vissa orter finns särskilda enheter för handläggningen av ärenden som rör familjevåld. I Malmö finns således en familjevåldsenhet där man utreder alla slags brott som har anknytning till familjevåld. Då en utredning om barnmisshandel är slutförd, ska socialnämnden fatta ett beslut innebärande antingen att insatser från nämndens sida ska genomföras för att skydda barnet eller att sådana insatser inte behövs. Exempel på åtgärder som nämnden kan tillgå är att en kontaktperson eller familj utses, att barnet placeras i familjehem eller att terapi ges inom ramen för BUP. Skulle vårdnadshavarens samtycke till insatser saknas, kan det bli aktuellt med tvångsvård enligt LVU. I min avslutande analys tar jag bland annat upp frågan huruvida barn bör få sin ställning som speciellt utsatt grupp av brottsoffer fastställd på ett annat sätt än vad som är fallet idag. Barn är ju extremt utsatta inte bara på grund av sina fysiska förutsättningar utan även på grund av en mindre förmåga att göra sig hörda då något är fel. Vidare diskuterar jag de bevissvårigheter som gör barnmisshandelsfallen så speciella och här ger jag även ett exempel genom ett opublicerat hovrättsfall. Efter att ha återanknutit till min diskussion om ett fristående barnmisshandelsbrott, funderar jag över den ökade invandringen till Sverige och huruvida detta kan komma att påverka samhällets syn på barnmisshandel. Sveriges roll som företrädarland avseende barnaga behandlas utifrån perspektivet att vi har ett välfungerande system för behandling av drabbade barn.