Hundförares uppfattning om att använda hund som medel i grundskolan i relation till görande och delaktighet i skolaktivitet

Detta är en Kandidat-uppsats från Linköpings universitet/Avdelningen för arbetsterapi

Sammanfattning: Elever med särskilda behov känner sig ofta mindre delaktiga i skolaktivitet än andra elever på grund av att de behöver stöd i skolan. Att använda hund som medel i skolan kan vara ett komplement i undervisningen och en hunds närvaro i skolan har tidigare visat på positiva effekter på bl.a. elevers lärande och attityd gentemot skolan. Syftet med studien var att beskriva hur hundförare uppfattar att hund som medel i grundskolan påverkar möjligheten till görande och delaktighet i skolaktivitet för elever med särskilda behov. Tio intervjuer med hundförare som arbetar med hund som medel i grundskolan genomfördes. En intervjuguide utformades med stöd från teorier om görande och delaktighet i skolaktivitet. Resultatet visade att hundförarna uppfattade att hunden kan motivera och stödja elever i skolaktiveter. Ett nyckelfynd var att hunden uppfattades kunna göra skolaktiviteter mer lustfyllda, vilket ökade deltagandet i skolaktiviteter. Resultatet tyder på att möjligheten till görande och delaktighet i skolaktivitet påverkas för elever med särskilda behov genom att bl.a. skapa ett mer frivilligt görande, en känsla av grupptillhörighet och påverka uppfattningen om det egna görandet i skolaktiviteter. Det finns ett behov av vidare forskning kring effekten av att använda hund som medel i grundskolan samt hur elever med särskilda behov upplever och hur lärare uppfattar att hunden påverkar görandet och delaktigheten i skolaktivitet. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)