Myter, kön och styckmord : En kritisk diskursanalys av Aftonbladets rapportering om styckmorden i Askersund och Boden

Sammanfattning: Statistiskt sett är våldsbrott ett manligt fenomen. Detta leder – logiskt nog – till att medias bevakning av brott ofta beskriver manliga förövare. Ett resultat av detta är bristande studier kring kvinnliga gärningspersoner: Hur representeras kvinnliga brottslingar? Finns där en skillnad i rapporteringens representation när en man begår liknande brott? Om så – varför? Genom en kvalitativ textanalys har vi studerat kvällstidningen Aftonbladets rapportering av två fall: 1. Styckmordet i Askersund, 2014. 2. Styckmordet i Boden, 2013. I Askersund-fallet är både förövare och offer kvinnor, medan i Boden-fallet är förövaren man och offret kvinna. Detta ger oss en möjlighet att se om representationen i fallen skiljer sig åt. För att finna dessa skillnader genomför vi en kritisk diskursanalys (CDA) med hjälp av semiotiska begrepp. Efter utförd CDA, tillämpar vi Jack Lules teori om traditionella myter inom journalistiken, för att se om skillnaderna kan kopplas till någon av Lules arketyper, eller förklaras genom genusteori knuten till medial representation. Sett till fallen, hittade vi flertalet skillnader i hur förövarna representerades. Jonna Henningsson, förövaren i Askersund-fallet, representeras som en farlig, oförutsägbar mördare, medan Kristoffer Johansson, förövaren i Boden-fallet, inte alls får samma utrymme eller betoning av någon av hans personliga attribut. Istället fokuserar rapporteringen i Boden-fallet på hans offer – Vatchareeya Bangsuan. Eftersom de båda fallen är snarlika i alla aspekter förutom förövarens kön, drar vi slutsatsen att denna skillnad springer ur konventionen att kvinnor inte mördar, och om de gör det så skapar det en fascination. Om män mördar, däremot, är det inom ramen för manligt beteende och därmed inte av samma nyhetsvärde, vilket leder till ett fokus på det kvinnliga offret.