Studie av två jetströmsstråk associerade med kraftig flygturbulens

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Luft-, vatten- och landskapslära

Sammanfattning: Jetströmmar betyder mycket för meteorologer och fungerar som ett hjälpmedel för prognostisering av lågtryck. Kvadrantmodellen för jetströmsstråk beskriver hur det kan bildas lågtryck och konvergens vid marknivå på olika sidor om jetströmmen. Jetströmmar är också av betydelse för flygtrafiken, eftersom man kan spara tid och bränsle genom att flyga in i – eller genom att inte flyga in i – en jetström. Det är känt att jetströmmar ibland kan ge upphov till klarluftsturbulens (CAT), och studier har visat att turbulensen ofta är associerade med stabilt stratifierade zoner i närheten av jetströmmen. Denna studie börjar med en teoridel där jetströmmars uppkomst och kvadrantmodellen redogörs. Teoridelen fortsätter med en kort beskrivning av hur jetströmmar påverkar flygtrafiken och vad det finns för system som varnar för farliga fenomen som är kopplade till jetströmmarna. Det tas även upp att flygturbulensen som upplevs av flygplan inte nödvändigtvis orsakas av termisk eller mekanisk turbulens, utan även kan orsakas av stående vågor. I arbetets senare del görs en fallstudie på två jetströmmar som gav upphov till kraftig flygturbulens under januari månad 2011. Från sonderingsdata beräknades Scorer-parametern och Richardsons tal för att se om dessa värden kunde relateras till flygturbulensen. Resultatet visade att Richardsons tal aldrig föll under 0.25 och antyder därför att det inte fanns någon fullt utvecklad turbulens. Vågor i luften kan därför vara en förklaring till flygturbulensen. Resultatet visade också att Scorer-parametern antog lokala minima och hade tydligare relation till flygturbulensen än Richardsons tal vad gäller flygturbulensens position i höjdled.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)